Carl Carlsson

Var på invigningen av Filial igår. Det var bra. Oroväckande tendens till ökat antal stekare bara. I övrigt tror jag att de har höjt priserna i baren och att de kommer vara 25-årsgräns till stora rummet på fredagar eller lördagar. Det är dumt, för jag tror knappast att det lilla rummet i sin ensamhet kommer locka någon över huvud taget. Men hela lokalen kändes ljusare, fräschare och större. Flipperspelet var dock borta! Aja Baja!
Scenen hade dock blivit högre och större och bättre placerad. Ser fram emot att se något band där. Vad som står på filials program för hösten står ännu oklart. Jag och Jesper tänkte nog gå dit och testa After Worken på fredag.

Idag har jag gjort mycket. Nyhetstorkan i mitt liv var för en stund över.  Händelsernas vindar blåste i mitt hår. Jag skall ta händelserna i kronologisk ordning.

Tidigt: Steg upp.

11.00 - 16.00: Jobbade på Monki. En tjej delade ut gratis kattmat.

16.00 - 17.30: Köper Reason Upgrade från version 4 till version 5 somsläpptes idag 12.00

17.30 - 17.50: Går till frisören. Får ny frisyr.

I den här luckan av tid hinner jag smälla i mig en veggo-macka på Cafe Kaka.

18.00 - 18.40: Repar på balsta med Henrik och Johan

19.30 - 19.50: Spelar med nyss nämda konstillation på Stipendieutdelning.

20.00 - 21.00: Tillbaka på Monki och hjälper till på Monki Magazine Party.

22.30 - Nu: Rensar och defragmenterar datorn så att den är frisk när jag stoppar i nya Reason. Bloggar lite.

Imorgon skall jag låta en frisör, mot betalning, klippa mitt hår. Jag velar mellan två frisyrer. Jag skall, precis som de senaste gångerna jag besökt frisören, raka av allt hår på sidorna och i nacken och sedan spara håret ovanpå huvudet. Ganska trendig frisyr, ni har säkert sett den. Nu är frågan, då jag blivit ganska långhårig ovanpå. Skall jag klippa kortare upp på huvudet eller fortsätta ha långt? Mina vänner tenderar att tycka olika. Tjejerna på jobbet säger långt. Flickvännen med familj säger kort. Jag känner kanske kort, men är rädd att ångra mig. Väljer jag långt kan jag ju ångra mig till nästa gång jag klipper mig. Vilket statistiskt sett borde bli i slutet av oktober.
Oskar Linnros får vara modell. Är det bild ett eller bild två som gäller?

Bild 1 (Oskar till vänster i kort hår)


Bild 2 (Oskar i långt hår, till höger ser vi bokstäver. Används vanligtvis för att ge ord en visuell kontext)


Så vilket blir det? Ni har tills imorgon (Onsdag 25 Augusti) 16.00 på er.

På Onsdag skall jag, Jesper och Henke premierspela mitt nya projekt. I höst/vinter/vår när Svarts alla musiker går i skolan kommer jag spela lite som Carl Carlsson bara. Vissa säger att det här är bättre, andra tror inte på det alls. Det är svårt att beskriva det hela, men det rör sig om ganska enkel pop med en stark doft av 80-tal. Trummaskiner, gateade reverb och chorus. Första låten "Allt Ordnar Sig" finns på www.myspace.com/carlmusic

För övrigt kan jag låta tala om att tågtrafiken mellan Eskilstuna och Stockholm är som den skall vara igen. Enormt skönt att slippa ta vängen förbi Västerås varje gång man skall till Stockholm. Optimalt vor om det skulle gå ett tåg 13.05. Det gör det inte.

Jag köpte väskan jag skrev om i ett inlägg för ett tag sen. En lila. Gillar den som fan. Har satt fast en Radio Dept.-knapp på den också. Jag bär även Miljöpartiets partisymbol. Tycker det är rätt viktigt att engagera sig och visa och stå för sin åsikt. I Eskilstuna verkar muf ha blivit en subkultur bland ungdomar. De pratar om att sänka skatten, om hur mycket pengar de har och så har de backslick och märkeskläder. När jag ser dem driva omkring på stan med deras självbelåtna leenden saknar jag tiden då Emosarna var de man såg driva omkring. Lyssna på någon som är äldre och mer förståndig.

Sitter för övrigt och lyssnar på Wuthering Heights med Kate Bush. Fantastisk låt med ett fantastisk solo i slutet. Kan vara en av de bästa låtar som någonsins spelats in. Svart håller på att spela in en ny låt. Den är bra men håller inte riktigt i jämnförelse.

 

Hörde ett radioprogramm om en kvinna som förlorat sina två döttrar vid födseln. I detta läge hade de flesta gått in i en djup depression för att sedan gå vidare. Inte hon i programmet. Hon lät sängarna stå kvar i tvillingarnas tilltänkta rum och låtsades att hon var mamma ändå. Hon kallades sig änglamamma och bloggade om det. Dom köpte tårtor på tvillingarnas födelsedag och kallade det för "flickornas dag". I sin blogg skrev hon historier om hur barnen levde och busade med henne. Hon ansåg sig vara en Mamma för att hon var berädd att offra sitt liv för barnen när de föddes. Det skulle man inte gjort för en främling. Jag anser att hon behöver psykologisk hjälp.

Var på Melissa Horn igår för Eskilstuna-Kuriren. Kan hända var jag lite hård i min recension. Men när man har deadline 20 min efter konsertslut hinner man inte känna efter så noga.

Inatt drömde jag massa konstiga saker. Jag såg leggingsmannen i vanliga killkläder. Man framförallt drömde jag att jag var återkallad till lumpen och att vi skulle vara i ett stort hus. Säkert fem våningar och 7 rum per våning. Oftast en korridor i mitten och ett rum i varje hörn av huset plus att några av rummen ofta hade hemliga rum bakom sig. De flesta rummen var inredda som kuddrummen på dagis. Målade väggar med djungel, djur, havs, bil, stads-motiv osv. Vi skulle bara övernatta där första natten så alla la sig med packningen och sovsäcken. För det första var hela situationen extremt surrealistisk. Men så lyckas jag förirra mig i husets alla rum och kommer försent till uppställningen. Någonstans kände jag också att det  var det här huset jag bodde i som barn. Jag var fast besluten att ta mig därifrån. Ville varken vara en del av huset eller av militären. Huset ville inte att jag skulle lämna det så jag var tvungen att hoppa genom fönstret. Där ute fanns ett stort monster. En jätte stor fladdermus fast med en apliknande kropp.Tog mig visserligen förbi den och sprang från huset ut i natten. Kommer ihåg att jag flydde både monstret och militären ett tag. Minns inget slut på det hela. Hade det inte varit för lumpengrejen hade det varit trevligt, jag gillar surrealstiska mardrömmar. Men jag hatar militären så det förstörde allt.

Var nere i Rassle förra veckan och festivalade mig. Främst med Johan och David. David hade döpt om sig till Ragnar. Johan tyckte att färgen på hans Billie The Vision-tröja inte klädde honom. Jag råkade säga att jag gick på en diet bestående av enbart tuttar och frukt. Jag och Johan sov i min bil och jag sa "jag skall bara kissa med snoppen" säkert en miljard gånger. Vi såg Hästpojken, Billie The Vision, Radio Dept, Rex The Dog, Andreas Tilliander, Deportees, Welle Erdball, Maskinen, Crystal Castles, Johnossi och The Very Best. Crystal Castles och Billie var nog bäst. Jag kommer knappt ihåg Hästpojken. Kommer dock ihåg att jag träffade alla i bandet utom Martin och Nico. Jag skakade hand med pianisten medans han kissade.
Vet att det här blev ett ganska värdelöst inlägg men jag orkar faktiskt inte gå in i detalj på alla stolleprov vi hade för oss. Summan av kardemumman är i alla fall att det var en grym festival. Nästa år ses vi där igen.