Carl Carlsson

Femton dagar in på det nya året. Det är aldeles (?) fantastiskt. Vilket år. Förlåt bloggen för att jag glömde dig men du är så jävla tråkig och ointressant och för varje bokstav jag skriver i dig blir jag bara med självcentrerad.

Den här våren ska bli en riktig kulturvår. Alla bra band i världen, typ, släpper ju nya skivor. Hästpojken, Suburban Kids Witch Biblical Names, Håkan Hellström och Billie The Vision & The Dancers. Och lita utan taktkänsla släpper Annika Norlin ett nytt Hello Saferide-album till hösten. Dumt, dels för att alla har fått blodad tand efter Säkert! och dels eftersom ingen kommer kunna de nya låtarnna vid eventuella festivalspelningar i sommar. SLÄPP DEN I SOMMAR!

Och film skall åtnjutas. Men ingen från 2008 förstoss för nya filmer är bara överproducerade och skitdåliga. Till att börja med ska jag äntligen sätta i mig Lucio Fulcio's italienska klassiker The Beyond. Med Maria. Fastän hon inte vill.

Bloggar är som en drog. Fett jävla töntigt och onödigt. Eller som att tjuvröka bakom elskåpet på Skogstorpskolan. Jag är den där killen som inte är fast i det och egentligen ogillar det, men ändå står med och smakar ibland för att vara tuff. Och dom gånger jag smakar i vår kommer det handla om Musik, Film eller något annat jävligt tritst som jag tycker att alla borde tvångs-veta.

Puss