19 Juli 2008
O-ringenkrönika Dag 1
I fjol var det tänkt att jag skulle skriva Krönikor angående O-ringen för Eskilstuna-Kuriren. I vintras lät jag hålla kontakten med sportredaktionen sval, då sparsamheten håller hungern vid liv. Tyvär var jag så sparsam att det hungrande djuret antingen dog av svält eller hittade ett annat, omän mindre gott, djur att tugga i sig. I klartext, jag blev av med jobbet. Och eftersom hämd är en av mäniskans största instinkter tänker jag helt inofficiellt skriva små inlägg och varje dag uppdatera just dig som förmodligen skiter fullständigt i Orientering med vad som händer här i skogslöparens svar på Hultsfredsfestivalen. Och det finaste av allt är att jag inte behöver skriva ett skit om resultaten i Elitklasserna eller hur fantastiskt det är att det rika underbarnet från Stockholm vinner sin urkammade klass för fjärde året i rad. Nej jag kommer fokusera på det fina med O-ringen. Det som pingstkyrkan i Ärla gett oförskämt dåligt rykte med sin strategiskt utplacerade reklam-inför-söndagens-gudstjänst-skylt; Gemenskapen.
För dig som inte känner till O-ringen kan jag som enklast förklara det som Orienteringens svar på Gothia Cup. Till skillnad från Gothia, förutom då att jagandet av boll utbytts mot jagandet av orange-vita tygbitar, är O-ringen ett mobilt arrangeng. Gothia håller sig i Götebrog varje år medans O-ringen, eller femdagars som det också kallas, flyttar omkring i hela landet från år till år. Just tvåtusenåtta förefaller det i Sälen.
Den första dagen, dvs idag, gick till störren delen ut på att transportera sig från hemorten Ärla till slutdestination Sälen. Detta tog ungefär fem timmar, vilket är samma som det tar att åka med bandet till Småland och spela. Dock var bandet utbytt mot en måttlig skojfrisk husvagnsfamilj utan husvagn och klimax nåddes när vi såg Gunde Svan med son i en flådig bil. Förmodligen skulle de till grannkomunen och köpa Korv.
Annars har inte dagen utmynnat i i något särskilt konstruktivt förutom att jag förläst mig i ett lösnummer av Sonic, vilken jag är farligt nära att teckna en prenumeration på, samt den totala insikten i att alla hus norr om Västerås är skabbigare än rävarna i Stenkvista. Godnatt.
I fjol var det tänkt att jag skulle skriva Krönikor angående O-ringen för Eskilstuna-Kuriren. I vintras lät jag hålla kontakten med sportredaktionen sval, då sparsamheten håller hungern vid liv. Tyvär var jag så sparsam att det hungrande djuret antingen dog av svält eller hittade ett annat, omän mindre gott, djur att tugga i sig. I klartext, jag blev av med jobbet. Och eftersom hämd är en av mäniskans största instinkter tänker jag helt inofficiellt skriva små inlägg och varje dag uppdatera just dig som förmodligen skiter fullständigt i Orientering med vad som händer här i skogslöparens svar på Hultsfredsfestivalen. Och det finaste av allt är att jag inte behöver skriva ett skit om resultaten i Elitklasserna eller hur fantastiskt det är att det rika underbarnet från Stockholm vinner sin urkammade klass för fjärde året i rad. Nej jag kommer fokusera på det fina med O-ringen. Det som pingstkyrkan i Ärla gett oförskämt dåligt rykte med sin strategiskt utplacerade reklam-inför-söndagens-gudstjänst-skylt; Gemenskapen.
För dig som inte känner till O-ringen kan jag som enklast förklara det som Orienteringens svar på Gothia Cup. Till skillnad från Gothia, förutom då att jagandet av boll utbytts mot jagandet av orange-vita tygbitar, är O-ringen ett mobilt arrangeng. Gothia håller sig i Götebrog varje år medans O-ringen, eller femdagars som det också kallas, flyttar omkring i hela landet från år till år. Just tvåtusenåtta förefaller det i Sälen.
Den första dagen, dvs idag, gick till störren delen ut på att transportera sig från hemorten Ärla till slutdestination Sälen. Detta tog ungefär fem timmar, vilket är samma som det tar att åka med bandet till Småland och spela. Dock var bandet utbytt mot en måttlig skojfrisk husvagnsfamilj utan husvagn och klimax nåddes när vi såg Gunde Svan med son i en flådig bil. Förmodligen skulle de till grannkomunen och köpa Korv.
Annars har inte dagen utmynnat i i något särskilt konstruktivt förutom att jag förläst mig i ett lösnummer av Sonic, vilken jag är farligt nära att teckna en prenumeration på, samt den totala insikten i att alla hus norr om Västerås är skabbigare än rävarna i Stenkvista. Godnatt.
Kommentarer
Postat av: cake
Sonic är bäst och tusan vad jag klandrar mig själv som missade oringen.
Trackback
