22 Juli 2008
O-ringen Dag 4
Här kommer ett inlägg om den största anledningen till att man åkte på O-ringen som lite, och egentligen nu med om man inte vorre en paxxad kille som jag; Orienterartjejer i tajts. Har en känsla av detta inlägg upprör min, helt orienteringsfria flickvän Maria. Hon har aldrig orienterat och är inte speciellt förtjust i skog och lera, men jag ger dett par år. Förlåt för dagens inlägg Maria. :) Men det finns en anledning till att jag inte nämner dagens etapp, och den syns på tiden till min tredje kontroll.
Angående O-rienteringstjejer: Som ett mindre barn var jag en charmör, tänk lite Sune. Medans mina kompisar sattsade på Orienteringen var det tjejer och gratisgodis jag spanade in mig på. Förmodligen gick det bättre på godisfronten. Jag borde ha sattsat på löpningen, för flickorna gav aldrig ordentligt utdel. 2002 dansade jag med en brittisk tjej på discot. Hon gjorde vissa närmanden, men drog sedan. Två år senare, i göteborg såg jag hennes namn i startlistan varpå jag lite egenkärt vandrade till det brittiska campet och frågade efter henne. Hennes vänner blev ganska fnittriga, men tyvär såg alla ut som troll. Får mig att tänka lite på den där Doktor Kosmoslåten "I England är alla brudar fula". Hur som, när vi väl fick tag i tjejen, visade hon sig vara lika snygg som ointresserad. Lite halvtaskigt ljög hon att hon inte mindes mig och drog. I göteborg fick jag annars ett litet napp utanför Åhlens. Hon var inte Orienterare och åkte straxt efter att vi träffats hem till dalarna.
Det närmsta jag kommit lite puss och kram var nog under O-ringen 2003. Jag minns inte hur jag kom i kontakt med tjejen, det var väll på ett mirakulöst pinsamt viss, varpå jag förträngt det. Under veckan såg vi varje dag efter målgång och småpratade och det här var på tiden det faktiskt var två Discon. Möjligen lyckades jag få till en dans just där och då. Och, att inte glömma, hon var vacker. Brunt hår, bruna ögon, precis som jag gillar. Och så till slutklämmen. Sjätte Etappen. Sista Discot. I ett varmt svättigt tält. Om jag inte minns fel fick jag sista dansen, men vågade inte klämma till den där pussen. Om jag inte minns fel var jag nog helt okysst då, vilket antagligen bidrog till min osäkerhet. Jag tappade bort henne i kön ut. Som en riktig gentleman stod jag och väntade utanför för att få eskortera henne hem eller kanske till och med springa runt området igenom natten. Hon kom aldrig och efter mycket letande fann jag henne, halvt uppäten av en av toptiokillarna i min klass. Jag och Anders Granberg, som fick lov att sörja med mig, gick och hälde ut en öl i huvudet på någon som somnat utanför Discot för de äldre.
Idag när jag komm till etappen såg jag henne igen, för första gången sedans. Efter en noga granskning insåg jag att hon inte alls var snygg. Efter en ännu nogare granskning insåg jag att hon hade en kille. Efter en ännu nogrannare granskning av honom insåg jag att han var en småtjock brattig kille i tjock stickad tröja med v-ringad krage. Insikten om hennes olycka gjorde mig belåten och gav mig en känsla av hämd. Sedan kom jag på att hon förmodligen var bland de bästa i sin klass och jag bland de sämsta i min. Lyckan sjönk en smula. Jag försökte muntra upp mig med att jag faktiskt spelar i ett band som har mer än 30.000 plays på myspace. Det hjälpte inte så mycket.
Men jag har Maja, orienterare eller ej, hon är finast och bäst!!!
Dagens klimax! När Pappa hotade med att komma tillbaka med en grusig glass om killen i glassståndet la upp hans tre glasskulor så att dom trillade ur struten.
Här kommer ett inlägg om den största anledningen till att man åkte på O-ringen som lite, och egentligen nu med om man inte vorre en paxxad kille som jag; Orienterartjejer i tajts. Har en känsla av detta inlägg upprör min, helt orienteringsfria flickvän Maria. Hon har aldrig orienterat och är inte speciellt förtjust i skog och lera, men jag ger dett par år. Förlåt för dagens inlägg Maria. :) Men det finns en anledning till att jag inte nämner dagens etapp, och den syns på tiden till min tredje kontroll.
Angående O-rienteringstjejer: Som ett mindre barn var jag en charmör, tänk lite Sune. Medans mina kompisar sattsade på Orienteringen var det tjejer och gratisgodis jag spanade in mig på. Förmodligen gick det bättre på godisfronten. Jag borde ha sattsat på löpningen, för flickorna gav aldrig ordentligt utdel. 2002 dansade jag med en brittisk tjej på discot. Hon gjorde vissa närmanden, men drog sedan. Två år senare, i göteborg såg jag hennes namn i startlistan varpå jag lite egenkärt vandrade till det brittiska campet och frågade efter henne. Hennes vänner blev ganska fnittriga, men tyvär såg alla ut som troll. Får mig att tänka lite på den där Doktor Kosmoslåten "I England är alla brudar fula". Hur som, när vi väl fick tag i tjejen, visade hon sig vara lika snygg som ointresserad. Lite halvtaskigt ljög hon att hon inte mindes mig och drog. I göteborg fick jag annars ett litet napp utanför Åhlens. Hon var inte Orienterare och åkte straxt efter att vi träffats hem till dalarna.
Det närmsta jag kommit lite puss och kram var nog under O-ringen 2003. Jag minns inte hur jag kom i kontakt med tjejen, det var väll på ett mirakulöst pinsamt viss, varpå jag förträngt det. Under veckan såg vi varje dag efter målgång och småpratade och det här var på tiden det faktiskt var två Discon. Möjligen lyckades jag få till en dans just där och då. Och, att inte glömma, hon var vacker. Brunt hår, bruna ögon, precis som jag gillar. Och så till slutklämmen. Sjätte Etappen. Sista Discot. I ett varmt svättigt tält. Om jag inte minns fel fick jag sista dansen, men vågade inte klämma till den där pussen. Om jag inte minns fel var jag nog helt okysst då, vilket antagligen bidrog till min osäkerhet. Jag tappade bort henne i kön ut. Som en riktig gentleman stod jag och väntade utanför för att få eskortera henne hem eller kanske till och med springa runt området igenom natten. Hon kom aldrig och efter mycket letande fann jag henne, halvt uppäten av en av toptiokillarna i min klass. Jag och Anders Granberg, som fick lov att sörja med mig, gick och hälde ut en öl i huvudet på någon som somnat utanför Discot för de äldre.
Idag när jag komm till etappen såg jag henne igen, för första gången sedans. Efter en noga granskning insåg jag att hon inte alls var snygg. Efter en ännu nogare granskning insåg jag att hon hade en kille. Efter en ännu nogrannare granskning av honom insåg jag att han var en småtjock brattig kille i tjock stickad tröja med v-ringad krage. Insikten om hennes olycka gjorde mig belåten och gav mig en känsla av hämd. Sedan kom jag på att hon förmodligen var bland de bästa i sin klass och jag bland de sämsta i min. Lyckan sjönk en smula. Jag försökte muntra upp mig med att jag faktiskt spelar i ett band som har mer än 30.000 plays på myspace. Det hjälpte inte så mycket.
Men jag har Maja, orienterare eller ej, hon är finast och bäst!!!
Dagens klimax! När Pappa hotade med att komma tillbaka med en grusig glass om killen i glassståndet la upp hans tre glasskulor så att dom trillade ur struten.
Kommentarer
Trackback
