Carl Carlsson

Idag har jag gått hemma hela dagen och varit en allmän samhällsbelastning. Jag la märke till att antingen mamma och pappa inte riktigt låter mina byxor torka innan dom sorterar ner dem i tvätthögen. Jag tog på mig tre par innan jag insåg att alla var fuktiga och råa och tog ett par torra från mitt rumsgolv istället. Typiskt föräldrar. Dessutom hade alla T-shirts som också låg i korgen blivit fuktiga. Jag stängde av min Dator som börjat låta som en såndärn borr komunalarbetarna har när dom spränger asfallt. Jag ville göra något vettigt av den här dagen och slippa känslan av ett rondelbygga inne på mitt rum. Jag duschade och sen bakade jag en kladdkaka med limesmak.  Om jag städar mitt rum också kan jag sova med gott samvete ikväll.

Igår fick jag mail av en arrangör i Stockholm som ville ha Svart dit. Han nämde oss som ett "större band" som skulle funka som dragplåster åt hans kompisars mindre band. Fruktansvärt smickrande. Folk säger att det går bra för oss. Ibland undrar jag, tänk om det gör det? Då måste jag skriva fler låtar. Och sen måste vi repa.

Jag börjar tagga SoKo på Emmaboda. Jag blir så glad när hon sjunger "Your the man, Im the girl. We look good togheter". Det ger en gnutt förhoppning om att det kan vara kul att växa upp ha en rutig skjorta och Jeans och lite mysskägg och kanske en häst. Gud så förfärligt om jag blir sån. Men mysigt.