Carl Carlsson

Fest & Skäll

I fredags, tror jag det var, (gud, jag har så dålig tidsuppfattning) så var jag på en fest. Eller ja, det hette ju fest. Just det är ordet är svårdefinierat. Därför ser jag det mer som en trevlig sammankomst. Man skulle kunna säga att alla fester är just "sammankomster". Dock både såväl mer eller mindre ambitiösa som mer eller mindre trevliga/lyckade.
Sammankomsten i fredags hamnar ganska långt ner på skalan för ambitiösa fester och någonstans i mitten på trevlighetsskalan. Dock hade festen föregåtts av ihärdiga rykten om att det skulle bli morden tids största brakkalas och att "typ hela Eskil skulle vara där". Jag vill ju absoluta inte vara bitter, för de flesta av mina vänner var ju där, men att kalla i runda slängar 10 pers från Es3c och till antalet ett fåtal färre från 3d plus en handfull mediatjejer och sen Elias och Sean för "nästan hela Eskil" är faktiskt att ta i lite. Visserligen dök Linnea, Ida och Liv upp sedan, fast Liv går inte äns på Eskil. Däremot var nästan hela skogstorpsskolans Ärla-8-9-klass där. Det kanske hade skett ett missförstånd.
Annars så var det ju trevligt. Jimmy slog sönder mina gula solglasögon när han försökte våldskyssa mig och sen grävde Edvard ned dem i Sanden. Sedan talade Claes om för mig att Svart, och i synnerlighet jag, var apkassa. Mest för att Carl, som lever i drömen låter som En vän med en bil. Med hänsyn till att en av låtarna Claes skrev till Satana lät precis som en Mando Diao-låt och att nästan alla hans andra låter som The Strookes gjorde jag en "Pingstis" och vände andra kinden till.
Resten av kvällen kändes det som att alla tjejerna där satt och viskade skit om mig och flörtade med Claes. Alla utom Liv, hon kom att sa att hon och hennes vänner gillade oss. Jag tror jag har en likgiltig inställning till bandet Svart.