30 November 2008
Jag fick faktiskt ett brev. Det gjorde mig väldigt glad. Tack ska du ha, det gjorde min dag. Det lite extra fina var att det syntes att du verkligen försökt eftersom brevet var påbörjat, sedan utsuddat och pånyttbörjat. Återigen, det var fint och jag mådde bra, tills furiren välte ett skåp över min rygg.
I fredags åkte jag pendeln med Baran. Jag såg att en gratistidning jag fick på gatan skrivit om Adam Heldring på musiksidorna. Jag blev väldigt Eskilstunapatriotisk och säkerligen aningen högljud. Det kändes som det var viktigt att alla i vagnen förstod att Adam i tidningen och jag, menig Carlsson, kom från samma stad. För även om Stockholm lockar mer nu, när jag verkligen smakat den, än innan så kommer hjärtats rötter alltid gro i Eskilstuna och främst då Ärla.
-Vill du inte se världen?, säger du. Jo, men jag behöver inte bo i den för det, säger jag. Här står jag med benen stadigt. Det är en bra grund att falla tillbaka på när man ger sig ut på tillfälliga trubbel i världen. I landet.
När jag härjat färdigt och var säker på att inte enda stackare på pendeln var ovetande om att soldaten var från Eskilstuna märkte jag att en av de kvinnor som stirrat mest var bekant. När sedan någon kallade henne Maria gick det upp för mig. Maria från Sahara Hotnights satt i sätet brevid. Jag tog i hand och fnissade fram mitt namn som en nykär tioåring. Jag ville ta ett kort också. Hon sa att det var lite över gränsen. Jag nöjde mig med det. Kanske hade jag nog mest blivit besviken om hon velat bli fotad. Jag tänkte att vi kanske skulle ses på någon gala någon dag, även om tanken kändes aningen uppgiven. Och för er som jag nu inte kan ge bildbevis, hon ser bättre ut på riktigt än på scen & bild. Jag skämdes hela vägen till gamla staden för att jag frågade om jag fick ta ett kort. Men det var ändå skönt att se en skillnad mellan idol-artister och riktiga artister.
Sen kan jag passa på att skryta med att jag bor i en takvåning i centrala östermalm. Det kommer varken jag eller du förodligen aldrig göra. (igen)
Hörs nästa helg
I fredags åkte jag pendeln med Baran. Jag såg att en gratistidning jag fick på gatan skrivit om Adam Heldring på musiksidorna. Jag blev väldigt Eskilstunapatriotisk och säkerligen aningen högljud. Det kändes som det var viktigt att alla i vagnen förstod att Adam i tidningen och jag, menig Carlsson, kom från samma stad. För även om Stockholm lockar mer nu, när jag verkligen smakat den, än innan så kommer hjärtats rötter alltid gro i Eskilstuna och främst då Ärla.
-Vill du inte se världen?, säger du. Jo, men jag behöver inte bo i den för det, säger jag. Här står jag med benen stadigt. Det är en bra grund att falla tillbaka på när man ger sig ut på tillfälliga trubbel i världen. I landet.
När jag härjat färdigt och var säker på att inte enda stackare på pendeln var ovetande om att soldaten var från Eskilstuna märkte jag att en av de kvinnor som stirrat mest var bekant. När sedan någon kallade henne Maria gick det upp för mig. Maria från Sahara Hotnights satt i sätet brevid. Jag tog i hand och fnissade fram mitt namn som en nykär tioåring. Jag ville ta ett kort också. Hon sa att det var lite över gränsen. Jag nöjde mig med det. Kanske hade jag nog mest blivit besviken om hon velat bli fotad. Jag tänkte att vi kanske skulle ses på någon gala någon dag, även om tanken kändes aningen uppgiven. Och för er som jag nu inte kan ge bildbevis, hon ser bättre ut på riktigt än på scen & bild. Jag skämdes hela vägen till gamla staden för att jag frågade om jag fick ta ett kort. Men det var ändå skönt att se en skillnad mellan idol-artister och riktiga artister.
Sen kan jag passa på att skryta med att jag bor i en takvåning i centrala östermalm. Det kommer varken jag eller du förodligen aldrig göra. (igen)
Hörs nästa helg
Kommentarer
Trackback
