20 Oktober 2008
Nu börjar jag på riktigt få ångest inför min lilla halvflytt till huvudstaden. Jag tröstar mig med att Jonas och Johan också ska igenomlida detta, samt Doktor Kosmos-texten "man växer ju i mötet med andra och får ökande respekt för varandra". Men jag försöker att inte tänka på det. Sedan börjar jag få ångest över tanken att tvingas göra någonting annat än musik för att överleva. I och med jobb och pengars ökande inflytande på våra liv ser jag ett sinande intresse för bandet från Martins och Davids håll. Min flickvän Maria är ju av Serbiskt ursprung och det har under min tid i deras hushåll kommit till min kännedom att det är den jugoslaviska maffian som styr Stockholms under värld. Om man lägger ihop ett par av det här inläggets halvsanningar kan man snart räkna ut jag borde, under mitt boende i Stockholm, uppsöka maffian och förhandla fram en situation där de ser till att nyligen nämda bandemedlemmar håller sig i bandet. Detta är jag ganska säker på att de går med på eftersom jag är ihop med en serbisk tjej.
Kommentarer
Postat av: David
Kan inte tala för Martin, men att det är pengar som lockar mig till att flytta är endast en stor lögn. Kanske får det dig att känna dig bättre. Hade jag enbart velat tjäna pengar så kunde jag stanna här och jobba till döds. Jag hoppas Maria kan få dig att inse att du inte kommer klara dig särskilt långt utan någon typ av inkomst. Detta när du flyttat hemifrån och ingen annan betalar för dina necessiteter. Jag tror inte heller att du kommer stanna i Eskilstuna för resten av ditt liv.
/D
Postat av: jonas
kan inte tala för carl, men ibland är david en tråkig jävel.
Trackback
