23 Oktober 2008
Min blogg går åt fanderns sen det visade sig att Svartbloggens koncept går hem i stugorna. Sist jag skrev drev mitt läsarfiske mig till att publicera bilder, någon som statistiskt visats vara misslyckat. Andra åtgärder krävs alltså för att få läsare. Därför börjar jag nu avslöja smaskiga pinsamheter.
Förutom mina utav det svenska folket ganska underrepressenterade nöjen Orientering och Warhammer är jag välldigt förtjust i Zombiefilmer från 60- 70- samt 80-tal. Jag brukar säga att det inte gjorts en enda bra skräckfilm efter 1992. Förutom då House of 1000 Corpses och vissa scener ur filmatiseringen av datorspelet Silent Hill. Mitt osunda intresse för Zombier har även utmynnat i Warhammer, där jag spelar just laget med Zombier. Warhammer, som jag praktiserar väldigt sällan kan inte enbart skyllas på mitt zombieintresse utan även på arvet av Sagan Om Ringen-filmer som var på tapeten ungerfär samtidigt som det ur mognadssynpunkt fortfarande var helt okej att pyssla med figurspel. En annan förteelse, och det är nu som vi kommer in på ämnet på riktigt, som vuxit fram ur Zombieintresset, eller som snarare gått hand i hand med det ända sedan jag började småskolan är Halloween. Jag tycker det är skämmigt att bara utala ordet Halloween men kan inte värja mig ifrån att näst julen är det den bästa högtiden på hela året. Jag älskar det, som ett litet barn. 1999 köpte jag en bok, skriven av en nysvensk före detta Amerikan, som skulle förklara mer vad traditionen innebar i Usa. Själv hade jag ganska dålig koll. Man hade ju sett Halloween-specialare på Nickelodeon, men som barn var det lätt att förväxla med påsken.
Det är tur att jag har en lillasyster. Nu kan jag ju skulla mitt pysslande och donande på henne. För jag skäms, jag skäms något outhärdligt. Och kanske är det det som driver mig. Om jag går in för det och gör något riktigt bra av det kanske folk kommer tänka att "fan, det här var ju ganska schyst endå". För mig handlar det inte om godis, att klä ut sig eller något sånt. Det handlar om att med dekorationer, musik och annat sätta färg på hösten och skapa den där stämningen som man annars bara får av att kolla på en skräckfilm från den eran kuslighet inte nödvändigtvis skapades i en dator. Mitt rum blir för en vecka som taget ur spökhuset på Gröna Lund och jag skall låta inta en kavalkad i Zombiefilm och klassisk skräck. Idag tog jag det ett steg längre och köpte mig en rökmaskin. Och åter, jag skäms. Men jag vägrar att skämmas!
Förutom mina utav det svenska folket ganska underrepressenterade nöjen Orientering och Warhammer är jag välldigt förtjust i Zombiefilmer från 60- 70- samt 80-tal. Jag brukar säga att det inte gjorts en enda bra skräckfilm efter 1992. Förutom då House of 1000 Corpses och vissa scener ur filmatiseringen av datorspelet Silent Hill. Mitt osunda intresse för Zombier har även utmynnat i Warhammer, där jag spelar just laget med Zombier. Warhammer, som jag praktiserar väldigt sällan kan inte enbart skyllas på mitt zombieintresse utan även på arvet av Sagan Om Ringen-filmer som var på tapeten ungerfär samtidigt som det ur mognadssynpunkt fortfarande var helt okej att pyssla med figurspel. En annan förteelse, och det är nu som vi kommer in på ämnet på riktigt, som vuxit fram ur Zombieintresset, eller som snarare gått hand i hand med det ända sedan jag började småskolan är Halloween. Jag tycker det är skämmigt att bara utala ordet Halloween men kan inte värja mig ifrån att näst julen är det den bästa högtiden på hela året. Jag älskar det, som ett litet barn. 1999 köpte jag en bok, skriven av en nysvensk före detta Amerikan, som skulle förklara mer vad traditionen innebar i Usa. Själv hade jag ganska dålig koll. Man hade ju sett Halloween-specialare på Nickelodeon, men som barn var det lätt att förväxla med påsken.
Det är tur att jag har en lillasyster. Nu kan jag ju skulla mitt pysslande och donande på henne. För jag skäms, jag skäms något outhärdligt. Och kanske är det det som driver mig. Om jag går in för det och gör något riktigt bra av det kanske folk kommer tänka att "fan, det här var ju ganska schyst endå". För mig handlar det inte om godis, att klä ut sig eller något sånt. Det handlar om att med dekorationer, musik och annat sätta färg på hösten och skapa den där stämningen som man annars bara får av att kolla på en skräckfilm från den eran kuslighet inte nödvändigtvis skapades i en dator. Mitt rum blir för en vecka som taget ur spökhuset på Gröna Lund och jag skall låta inta en kavalkad i Zombiefilm och klassisk skräck. Idag tog jag det ett steg längre och köpte mig en rökmaskin. Och åter, jag skäms. Men jag vägrar att skämmas!
Kommentarer
Trackback
