Carl Carlsson

En flicka sitter rakt mot mig. Hon är rätt vacker trots att hon har en frisyr som jag inte gillar. Hon har rätt mycket smink också. Jag undrar, hade hon varit lika snygg om man såg henne osminkad. Hade hon sett trött ut? När man tittar lite närmre märker man att hennes kläder säger saker till mig. Först byxorna. Sen linnet. De säger kanske. Men sen tar skorna och väskan ton. De skriker, fast beslutna om att överösta de andra plaggen. De säger att du är högst sexton år men skulle vilja ha en kille som var runt tio år äldre. Kläderna säger egentligen inget om din ålder, men sminket. Sminket är så dåligt gjort att du kan knappast fått syssla med det för Mamma mer än ett par år. En annan flicka går förbi. Hon är äldre, man skulle nästan kalla henne kvinna snarare än flicka. Hon är också vacker. Fast mer naturlig. Hennes kläder talar inte om något specielt men hennes självsäkerhet i blicken menar att hon kommit till insikt med att ytan inte är allt. Alla killar i alla åldrar vänder sig och tittar. Tjejen mitt i mot ser det. Hon tittar hon med. Hon tittar så mycket att hon glömmer spänna musklerna i ansiktet och hennes tuggummi trillar nästan ur munnen. Hon vänder sig snabbt till sin kompis och viskar och pekar. Man hör på tonfallet att det är något nedvärderande om kvinnan som just gick förbi. Dom fnissar elakt, men sen tittar hon igen. Jag ser att hennes ögon tänker >> Jag vill se ut som henne <<.

Jag själv tänker; Jävla översittare.