Carl Carlsson

Nu sitter jag på Drottningholms slott. Vaktar Kungen lite och lyssnar på Andreas Tilliander . Wiktor ligger här brevid och bläddrar i en Slitz. Tjejen på omslagets pappa har suttit halva livet i finkan, säger Wiktor. Han tyckte visst att det var coolt. Jag tänker mest att det inte är konstigt att det gick så snett för henne att hon hamnar på Slitz omslag. Hur omorliskt jag än tycker det är kommer jag säkert läsa den sen, lumpen lockar fram människans värsta sidor.

Här om dagen kom jag att tänka på ett traumatiskt barndomsminne. Min barndom var inte på det stora hel dålig, inte alls. Men som Björn Afzelius sjunger så minns man ju tyvärr lättast de dåliga sakerna. En av dem var när jag gick på Lekis. Jag skulle precis sluta för dagen och hade något extremt viktigt att säga till min kompis Johan. Johan hade dock inte riktigt tid utan hängde efter en tjej hela tiden. Till slut blev jag arg och skulle ge uttryck för min illska så bröt av en penna som vi använde för att fylla i något schema över vilka som skulle gå hem och vilka som skulle till fritids. Min fröken ringde hem till mina föräldar och berättade vilken usling till son dom hade. Mamma tvingade mig att köpa en ny penna för mina egna pengar. Och inte bara en penna, utan ett helt paket om kanske tjugo pennor. Själv handlingen i sig var inte så farlig, men det var något skamligt över hela situationen som gjorde att jag grät floder inne på Stor & Liten, nuvarande Br-leksaker. Mamma drog mig i armen fram till pennhörnan. Jag antar att jag skrek i protest rätt mycket under hela besöket. Efteråt kändes det inte ett dugg bättre.

Idag kom Maria, Kattis, Anna och Mamma och hälsade på mig på posten. Jag ville egentligen kyssa Maria, men det får man inte i uniform. Ikväll skall dom gå på Skansen och se A Camp. Det vill jag också. 

David sover på mitt golv. Det har inte att göra med att vi är bög. Det skulle kunna ha att göra med att David är hjärtekrossad och soffsurfar för att stå ut, men det gör det inte heller. Det har bara att göra med HerrMiddagsKlubben. HMK är ett påhitt som hade premiär igår. Det var Dan, Jag, Henke och David. Vi åt mat, lyssnade på musik och pratade gabbigt. Snart spårade det ur och HMK blev inte bara en planerad tradition utan ett band. Nu väntar vi med spänning på en myspace. Två låtar skrevs igårkväll.

HMK:s nästa möte har inget datum. Men lyckligt om det blir av senast innom 30 dagar.

Sitter på Stockholms slott. Idag har jag sett Kronprinsessan och den andra prinsessan. Och i ett försök att vara duktig på posten slog jag lite för hårt i vapnet och har nu förlorat all känsel i vänster axels nyckelben. Jag lyssnar på Enjoy The Silence och tycker lite synd om mig. Det är en jävligt bra låt.

Vi har nu legat inne i över 20 dagar i streck utan att komma hem. Det är rätt segt och man börjar sakna alla där hemma. När vi kom hit för 20 dagar sen var nästan alla normala i huvudet. Efter 20 dagar på ett svettigt logemente har nu alla killar här åkt tidsmaskin tillbaka till grottmanstiden. I dagrummet utbryter värlskrig över den enda FHM-tidningen. ALLA vill glo. INGEN läser texten. Just nu ligger en tutt-tidning där som legat där i flera månader. När jag såg den idag sa jag högt och tydligt för att hela plutonen skulle höra "undrar hur många soldater som runkat till den där".  I samma ögonblick stiger Majoren in i rummet 30 cm bakom min rygg. Först är han tyst ett bra tag. Alla är tysta. Sedan grattulerar han oss till en bra pågång. Majoren gillar Puts. Han gillar när kängor blänker. För ett tag sedan skulle Mäkkipä rispa upp kängputsen på Ljungnelius ridstövlar med bajonetten. Det började tjivas och det slutade med att Ljungnelius stack bajonetten igenom Mäkkipäs lillfinger. Den gick rakt igenom. Mäkkipä är sjukskriven i en månad, måste kanske avrusta, får inga pengar om han inte anmäler Ljungnelieu (som i sånna fall måste avrusta) och Mäkkipä har för all framtid förlorat känseln i lillfingret. Majoren är mest bekymmrad över att den soldat försökt repa upp putsen för en annan soldat. Mäkkipä har på skvadronsledningen blivit boven i dramat.

100 Dagar. Det är jämnt. Det skall firas. Med Pizza. Kanske? Bakad på vedugn? Italiensk?

Vi har haft strålande väder här i lumpen ett tag. Men nu kom regnet. Tur för oss är att vi just nu mest sitter inne eller är i stallet och mockar.  Men turen har inte riktigt drabbat mig. I Söndags råkade jag vara "frivillig". Det innebar att alla mina kamrater blev lediga för dagen. Men jag och Holmstedt fick understödja 3:e Pluton i stallet och slutade halv åtta. Dagen efter var jag stallpost. Då slutade jag 21.30.  På kvällen ringde Mamma och sa att Duka skulle byta ägare. Jag fick 3000 kr i presentkort där när jag tog studenten som nu måste lösas in innom en vecka. Jag kommer inte hem på tio dagar så jag fick gå in på dukas hemsida och kolla ut grejer för 3000 som jag ville ha och så får Mamma köpa det. Det känns sådär. 

I övrigt får man jättegärna gå in och önska Svart här. www.sucken.se (tryck på gästbok) Skulle vara grymt schyst om du gjorde det någon gång då och då. Vi vill ju hämskt gärna spela. :)