94 dagar till muck
Sitter på Stockholms slott. Idag har jag sett Kronprinsessan och den andra prinsessan. Och i ett försök att vara duktig på posten slog jag lite för hårt i vapnet och har nu förlorat all känsel i vänster axels nyckelben. Jag lyssnar på Enjoy The Silence och tycker lite synd om mig. Det är en jävligt bra låt.
Vi har nu legat inne i över 20 dagar i streck utan att komma hem. Det är rätt segt och man börjar sakna alla där hemma. När vi kom hit för 20 dagar sen var nästan alla normala i huvudet. Efter 20 dagar på ett svettigt logemente har nu alla killar här åkt tidsmaskin tillbaka till grottmanstiden. I dagrummet utbryter värlskrig över den enda FHM-tidningen. ALLA vill glo. INGEN läser texten. Just nu ligger en tutt-tidning där som legat där i flera månader. När jag såg den idag sa jag högt och tydligt för att hela plutonen skulle höra "undrar hur många soldater som runkat till den där". I samma ögonblick stiger Majoren in i rummet 30 cm bakom min rygg. Först är han tyst ett bra tag. Alla är tysta. Sedan grattulerar han oss till en bra pågång. Majoren gillar Puts. Han gillar när kängor blänker. För ett tag sedan skulle Mäkkipä rispa upp kängputsen på Ljungnelius ridstövlar med bajonetten. Det började tjivas och det slutade med att Ljungnelius stack bajonetten igenom Mäkkipäs lillfinger. Den gick rakt igenom. Mäkkipä är sjukskriven i en månad, måste kanske avrusta, får inga pengar om han inte anmäler Ljungnelieu (som i sånna fall måste avrusta) och Mäkkipä har för all framtid förlorat känseln i lillfingret. Majoren är mest bekymmrad över att den soldat försökt repa upp putsen för en annan soldat. Mäkkipä har på skvadronsledningen blivit boven i dramat.
Vi har nu legat inne i över 20 dagar i streck utan att komma hem. Det är rätt segt och man börjar sakna alla där hemma. När vi kom hit för 20 dagar sen var nästan alla normala i huvudet. Efter 20 dagar på ett svettigt logemente har nu alla killar här åkt tidsmaskin tillbaka till grottmanstiden. I dagrummet utbryter värlskrig över den enda FHM-tidningen. ALLA vill glo. INGEN läser texten. Just nu ligger en tutt-tidning där som legat där i flera månader. När jag såg den idag sa jag högt och tydligt för att hela plutonen skulle höra "undrar hur många soldater som runkat till den där". I samma ögonblick stiger Majoren in i rummet 30 cm bakom min rygg. Först är han tyst ett bra tag. Alla är tysta. Sedan grattulerar han oss till en bra pågång. Majoren gillar Puts. Han gillar när kängor blänker. För ett tag sedan skulle Mäkkipä rispa upp kängputsen på Ljungnelius ridstövlar med bajonetten. Det började tjivas och det slutade med att Ljungnelius stack bajonetten igenom Mäkkipäs lillfinger. Den gick rakt igenom. Mäkkipä är sjukskriven i en månad, måste kanske avrusta, får inga pengar om han inte anmäler Ljungnelieu (som i sånna fall måste avrusta) och Mäkkipä har för all framtid förlorat känseln i lillfingret. Majoren är mest bekymmrad över att den soldat försökt repa upp putsen för en annan soldat. Mäkkipä har på skvadronsledningen blivit boven i dramat.
Kommentarer
Trackback
