Carl Carlsson

Ni har hört mitt gnäll, mitt hat, min ångest, min sorg. NU är det äntligen över. Jag sitter helt civilt med massa packning i ett parkområde nära ringvägen och väntar på mitt band.  Precis brevid Wallins Bageri om någon känner till det. En tjej med kort kjol och enorma silikontuttar går förbi hand i hand med en tjock kille. Han är rätt ful men ser ut att ha dyra kläder så jag antar att hon ligger med honom för att han betalar hennes plastikopperationer.
  Det jag vill komma till är att jag är fri. Jag är en vildkatt. Ingen bestämmer över mig längre. Jag är min egen att göra vad jag vill med mitt liv. Det är värt mer än alla pengar och allt för mig. Jag skiter i om jag blir socialfall. Bara jag får vara fri.

Nu när min stora sorger är över kommer innehållet i den här bloggen bli lite trevligare. Eftersom jag antagligen kommer bli en gladare person. Det sista som hände innan vi för alltid lämnade grindarna på K1 var att Majoren sa att han hoppades att vi tagit med oss något ut i livet. Att vi fått ut något av det här året. Jag tänke; Ja jag fick ju ridhjälmen och tre nya vänner. Sen fick jag ett ärr på ryggen efter ett hästbett också. Han ville också säga att har man en gång varit en Lovdargon, är man alltid en Livdragon. Lite som Aids tänkte jag. Har man en gång fått det blir man inte av med det.

Sammanfattning: Fuck you auktoritära människor och fuck you Kungen.