12 September 2009
Trots 75 cl Kirsberry igår är jag helt välmående idag. Kanske för att känslan av min säng är konstant nu. Sommarhösten utanför är kanske inte konstant men den är mig för tillfället kär. Maja är lite sur idag men det är mitt fel och med allt rätt men hon är mig ändå också Kär. Det käraste jag har. Och bäst av allt är att även hon är konstant även om jag inte skall ta henne för givet. Men om hon vill, så vill jag bli gammal och grå i hennes armar. Jag älskar henne.
Efter att vi spelat på klubb Sockerdricka igår gick jag till Långholmen med bandet. Johan och Emil var med. Där var nästan hela Plutonen och drack alkohol och var sådär härligt ungdomligt ansvarslösa som man bara kan vara en sensommarkväll med dem man älskar. Att se dem tillsammans med bandet var som att läsa en serie där Stålmannen och Fantomen jobbar sida vid sida. Två världar som kolliderar över mig. Från högsta toppen av det så kallade Apberget på Långholmen ser man nästan hela stockholm och på natten glittrade det vackert av gatljus och tända sovrum eller tv-apparater. Månen lyste, stjärnorna lyste och innan jag vände mig om och satte mig i en bil hem till Eskilstuna ställde jag mig på toppens kant och sjöng, eller skrek, hela Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg fast jag bytte ut alla Göteborg mot Stockholm. Bandet stämda upp och några lumpare också. Allt kändes sådär perfekt och avslutat. Cirkeln slöts i det ögonblicket. Nu har jag ätnligen hittat hem. Hem till min familj,mitt hem, mitt band, min katt och framförallt: Min Maria.
Vill man säga hej kan det vara läga att komma till Raw ikväll. Jag skall smaka på 90-talet med min älskling där hela natten. Hoppas vi ses, för nu, nu är det konstant.
Efter att vi spelat på klubb Sockerdricka igår gick jag till Långholmen med bandet. Johan och Emil var med. Där var nästan hela Plutonen och drack alkohol och var sådär härligt ungdomligt ansvarslösa som man bara kan vara en sensommarkväll med dem man älskar. Att se dem tillsammans med bandet var som att läsa en serie där Stålmannen och Fantomen jobbar sida vid sida. Två världar som kolliderar över mig. Från högsta toppen av det så kallade Apberget på Långholmen ser man nästan hela stockholm och på natten glittrade det vackert av gatljus och tända sovrum eller tv-apparater. Månen lyste, stjärnorna lyste och innan jag vände mig om och satte mig i en bil hem till Eskilstuna ställde jag mig på toppens kant och sjöng, eller skrek, hela Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg fast jag bytte ut alla Göteborg mot Stockholm. Bandet stämda upp och några lumpare också. Allt kändes sådär perfekt och avslutat. Cirkeln slöts i det ögonblicket. Nu har jag ätnligen hittat hem. Hem till min familj,mitt hem, mitt band, min katt och framförallt: Min Maria.
Vill man säga hej kan det vara läga att komma till Raw ikväll. Jag skall smaka på 90-talet med min älskling där hela natten. Hoppas vi ses, för nu, nu är det konstant.
Kommentarer
Trackback
