15 September 2009
Gick till arbetsförmedlingen idag. Det sög. Varför är dom övertydliga och behandlar en som om man hade Downs Syndrom? På riktigt alltså? Man kände sig som ett oförstående barn. När dom talat om för mig hur en dator fungerade fick jag själv fylla i åtskilliga sidor om vad jag har för kompitenser. Därefter fick man boka tid för något slags möte. Första tid var tisdag nästa vecka. Jag börjar nog mer och mer inse att det här med att skaffa jobb ligger på mitt eget bord snarare än hos de som faktiskt har det som jobb att fixa jobb åt folk. Men det är ju klart, något skall ju dom jobba med. För om inte Af fanns skulle dom vara arbetslösa och behöva söka jobb. Och då skulle dom gå till Af, men det fanns inte för alla som jobbat där blivit arbetslösa. Kanske hade vårat samhälle sett bättre ut då.
Jaja, åter till mitt riktiga jobb som superrockstar. Jonas, jag och Jesper åkte hem till och repade. Det lät bra stundvis. Vi spelade in allt och jag lyssnade igenom det hela. Bäst var mellansnacket. Sämst var början på Carl Du Lever I En Dröm och mitt melodicaspel på Tåget. Nya låten Fri Från Kungen är så bra akustiskt att vi kanske borde spela in den så och aldrig igen. Dessutom så ser det lite brunt ut på el-gitarrsfronten i vilket fall. Finishen jag vill ha finns visst inte längre och den enda som finns är den helt vandliga astråkiga svart och den andra helt vanliga astråkiga antique burst. Nu har säkert ALLA som läser det här dom färgerna på sina gitarrer och blite jätteledsna. Förlåt. Vi gick i alla fall och tröståt pizza. Dessutom hade pappa lagat torskfilé så pizzakvällen passade utmärkt.
