Pang Prego - En Kärlekshistoria
Det är en regnig söndag. Mellan molnen tittar solen fram, men den stundoms mörkgrå himlen kommer att sänka ett visst lugn över bandet Svart. Kanske är det känslan av utmattning efter en lyckad konsert, kanske är det bristen på sömn eller kanske är det bara så att den här dagen kräver att vi sitter där tysta, halvsovandes i den röda familjebilen - även kallad The Big Red - som Nikos föräldrar lånat oss. På våran vänstra sida ser vi hur vättern ligger avlång efter vägen vi färdas på. Vi stannar till i Gränna för att köpa Polkagrisar, sådär som vi alltid gör. Vi är ett ungt band med världens alla äventyr framför oss. Vi är ansvarslösa men vi älskar det. Vi är katter. Vi gör som vi vill vad som än faller oss in. Och det är då det händer. Jag sitter fram och underhåller Max som kör. Till slut har jag inga spex kvar i mig så jag för handen mot radion och sätter på Sveriges Radios kanal P3. Klockan är fyra och det är söndag.
Sen dess har jag varit fast. Det här var någon gång på våren 2008. Idag nästan två år senare har jag nyss lyssnat till Pang Pregos sista sändning. Pang Prego blev en del av mig och mitt band. Några hatade det, andra älskade. Men när turnebussen gick lastad genom landet viste man alltid vad som var på radion klockan fyra på söndagar. Ibland kunde det vara resans höjdpunkt. Som Kalle Anka på julen. Självklart skulle vi hylla Pang Prego i en av våra låtar. Själv fick jag aldrig något eget program, fastän jag skickade in två ansökningar. När jag tod studenten gick jag på den stora studentskivan på Harrys med lite vin i blodet och fickorna laddade med mes skämt jag hört på inslaget "våga vittsa". Skämt som jag sedan spelade Allan-Ballan med hela kvällen.
Hörru, vad hette den här antivåldskampanjen från 70-talet?
Vet inte?
Avgasrör inte min kompis!
När de arrangerade Jingelwars fick jag en låt spelad i Radion och de nämde mig vid namn. Och en annan gång skrev Kringlan i egen hög person till bandets Blogg och sa att han har hört vår hyllning i låten Min Katt Bandet och Jag och att han gillade Svart. Förmodligen för att vi skulle sluta skriva att de måste spela låten i radion för att försörja oss med Stimpengar. Men han skrev ändå! Det är idag med tugnt hjärta jag tar farväl av en epok i mitt liv. Jag blev kanske aldrig en Pang Pregör, men i hjärtat var jag alltid just en Pang Pregör. Livet går vidare, men det känns ändå som att en kär vän lämnar mig. Lev era liv nu, hoppas våra vägar korsars igen en dag. Som Henrik Berggren skulle ha sagt det; Farväl mina barn. Farväl.
Sen dess har jag varit fast. Det här var någon gång på våren 2008. Idag nästan två år senare har jag nyss lyssnat till Pang Pregos sista sändning. Pang Prego blev en del av mig och mitt band. Några hatade det, andra älskade. Men när turnebussen gick lastad genom landet viste man alltid vad som var på radion klockan fyra på söndagar. Ibland kunde det vara resans höjdpunkt. Som Kalle Anka på julen. Självklart skulle vi hylla Pang Prego i en av våra låtar. Själv fick jag aldrig något eget program, fastän jag skickade in två ansökningar. När jag tod studenten gick jag på den stora studentskivan på Harrys med lite vin i blodet och fickorna laddade med mes skämt jag hört på inslaget "våga vittsa". Skämt som jag sedan spelade Allan-Ballan med hela kvällen.
Hörru, vad hette den här antivåldskampanjen från 70-talet?
Vet inte?
Avgasrör inte min kompis!
När de arrangerade Jingelwars fick jag en låt spelad i Radion och de nämde mig vid namn. Och en annan gång skrev Kringlan i egen hög person till bandets Blogg och sa att han har hört vår hyllning i låten Min Katt Bandet och Jag och att han gillade Svart. Förmodligen för att vi skulle sluta skriva att de måste spela låten i radion för att försörja oss med Stimpengar. Men han skrev ändå! Det är idag med tugnt hjärta jag tar farväl av en epok i mitt liv. Jag blev kanske aldrig en Pang Pregör, men i hjärtat var jag alltid just en Pang Pregör. Livet går vidare, men det känns ändå som att en kär vän lämnar mig. Lev era liv nu, hoppas våra vägar korsars igen en dag. Som Henrik Berggren skulle ha sagt det; Farväl mina barn. Farväl.
Kommentarer
Trackback
