Sture & Jag
Måndag 18 Januari 2010
Jag är mitt i en bok. Boken är 350 sidor lång och jag har 100 sidor kvar. En så lång bok har jag aldrig läst innan. Jag har inte läst mycket alls. Men sen drygt ett år tillbaka har jag ständigt en bok som jag för tillfället läser. Jag läser inte snabbt, kanske 15 - 20 sidor per dag. Lite när det passar. Innan jag skall sova, när jag är på toa, vid frukostbordet. Jag talar gärna om att jag läser, mest för att göra mig viktig och märkvärdig eftersom att jag helt plötsligt tycker att människor som läser böcker är lite smartare och mer kulturella än andra personer. Förut tyckte jag att det bara bara var mossiga töntar som läste. Men så vart jag intresserad av att läsa en Sture Dalhlström eftersom många av de artister jag lyssnar på nämde honom som Sveriges bästa författare. Jag gick till biblioteket och lånade den kortaste jag hittade. Drygt hundra sidor senare kände jag hur mitt ordföråd hade utökats och hur min hjärna hade vuxit. Sen dess har jag ibland stött på dåliga böcker. Dom här böckerna har fått mig att undra "gillar jag verkligen böcker, eller lurar jag mig själv för att passa in i någon modern pretto-indie-mall?" När jag sedan börjar läsa en bra bok inser jag bara att Nej, de var helt enkelt en pissdålig bok jag läste. En dålig bok jag läste var Punkindustriell Hårdrockare med attityd. Den var ungefär lika Girlpower som Hipp Hipp Hora och allt kändes rätt osannolikt och krystat. Känns kanske som den riktar sig till tonårsrevolterande högstadielever som lyssnar på Ebba Grön. Nu läser jag Sture igen. Känns jobbigt att jag gillar honom så mycket för då är det lätt för andra att tycka att jag gör det bara för att Håkan och han som är Nordpolen tycker så. Jag gillar faktiskt bandbiografier och böcker som Pittstim och Vad är Konst? också!
Jag är mitt i en bok. Boken är 350 sidor lång och jag har 100 sidor kvar. En så lång bok har jag aldrig läst innan. Jag har inte läst mycket alls. Men sen drygt ett år tillbaka har jag ständigt en bok som jag för tillfället läser. Jag läser inte snabbt, kanske 15 - 20 sidor per dag. Lite när det passar. Innan jag skall sova, när jag är på toa, vid frukostbordet. Jag talar gärna om att jag läser, mest för att göra mig viktig och märkvärdig eftersom att jag helt plötsligt tycker att människor som läser böcker är lite smartare och mer kulturella än andra personer. Förut tyckte jag att det bara bara var mossiga töntar som läste. Men så vart jag intresserad av att läsa en Sture Dalhlström eftersom många av de artister jag lyssnar på nämde honom som Sveriges bästa författare. Jag gick till biblioteket och lånade den kortaste jag hittade. Drygt hundra sidor senare kände jag hur mitt ordföråd hade utökats och hur min hjärna hade vuxit. Sen dess har jag ibland stött på dåliga böcker. Dom här böckerna har fått mig att undra "gillar jag verkligen böcker, eller lurar jag mig själv för att passa in i någon modern pretto-indie-mall?" När jag sedan börjar läsa en bra bok inser jag bara att Nej, de var helt enkelt en pissdålig bok jag läste. En dålig bok jag läste var Punkindustriell Hårdrockare med attityd. Den var ungefär lika Girlpower som Hipp Hipp Hora och allt kändes rätt osannolikt och krystat. Känns kanske som den riktar sig till tonårsrevolterande högstadielever som lyssnar på Ebba Grön. Nu läser jag Sture igen. Känns jobbigt att jag gillar honom så mycket för då är det lätt för andra att tycka att jag gör det bara för att Håkan och han som är Nordpolen tycker så. Jag gillar faktiskt bandbiografier och böcker som Pittstim och Vad är Konst? också!
Sture Dahlström - 1961
Kommentarer
Trackback
