Carl Carlsson

Igår var jag bjuden på middag hos en vän. Av tiotalet bjudna gäster råkade jag bli fullast eller möjligen näst fullast. Just där och då tyckte jag det var ganska roligt. Inatt drömde jag illa om att jag var hemma hos vännen och av misstag tog sönder massa saker och sa saker som fick värden att bli irriterad på mig. Jag råkade dessutom hitta en underjordisk vattenfylld källare där man kunde simma omkring. Där fanns en hopphage och så kunde simma in i ett rum som inte var vattenfyllt. Där inne stod det dock en toalett med texten "spola in". Självklart spolade jag. Det kom massa vatten och bajs och slutade aldrig spruta. Idag på jobbet kom en annan av gästerna in och frågade hur jag mådde idag. Där och då insåg jag mitt misstag, men det vore narcissistiskt av mig att tro att alla bara ser tillbaka på gårdagen och minns min och Alex fullhet.

För ett tag sedan var det dock inne två människor på jobbet. Tydligen kände de varandra. Båda var White Trashen personifierade. Mannen var väl runt 35, arbetarmusklig och med tajt linne, överdimensionerad överkropp, shorts till anklarna, rakat huvud, porrfilmsskägg och volvokeps. Tjejen var nog i samma ålder, smällfet, råttfärgat tunt hår, de tråkigaste glasögonen man kan tänka sig, för liten ryggsäck med sparbankens logotyp på och i sitt vita linne och vita leggings påminnde hon mer om en stoppad korv än om en människa. Dom hälsar  varpå mannen frågar hur det "ligger till". Då svarar kvinnan följande; "Jo det knallar på, småspringer ibland faktiskt". "Jaha så pass" svarar mannen spelat intresserad. Jag har aldrig kännt mig så smutsig som jag gjorde då.