Carl Carlsson

Sitter hos Maja och lyssnar på the Very Best medans hon river bort muterade hårstrån från min rygg. Det händer ju nämligen lite då och då att vissa små ljusa ryggfjun bestämmer sig för att bli grova, svarta och två centimeter långa. Det är mest roligt för Maja. För mig är det båda förnedrande att jag har äckliga håstrån och sen gör själva avlägsningen ont. En hårtrimmer hade varit att föredra, men Maja kör på den aningen med ortodoxa metoden pincett och jublar förtjust när hon lyckas få med roten.


Tänkte åka till Stockholm idag igen. Förra veckan när jag var där fick jag en liten avhyvling av en vakt. Stenblocket jag använde som sittplats när jag lunchade i en park visade sig vara en gravsten. Vems viloplats jag belägrat med min stjärt framgick aldrig under samtalet. När jag i tisdags gick förbi samma gravsten satt en kvinna på den och hade tömt ut innehållet i sin väska runt sig och inventerade sakerna. Slog mig just nu att väskan kanske var stulen och hon gick igenom bytet. I vilket fall hade hon kjol och inga trosor och satt på ett sånt sätt att man utan problem såg hela hemligheten när man gick förbi. Jag tittade inte så mycket utan tänkte mest att hon förmodligen är en sån som erbjuder glädje åt män för att ha råd med sitt missbruk.