Världens Skäggigaste Man
Fortfarande dåliga knän.
Men idag skall vi tala om skägg. Jag är skäggig. Inte just nu, men jag är en skäggig person. Jag har mycket skägg. Tjockt, mörkt, tätt, grovt skägg. Det täcker hela nedre halvan av mitt ansikte och en bit av halsen. Skägget har dessutom spridit sig till mina ben, mina armar, min mage, mitt bröst, min stjärt och till viss del även min rygg. Här finns det ett botemedel; heltäckande kläder. Då syns det inte. Men då det tydligen är extremt stötande med folk som täcker sina ansikten i Sverige så kan jag inte skyla ansiktet utan att riskera att den liberale (!) Jan Björklund sätter i halsen.
Jag har nu också sett att det är många som önskar sig skägg. Små spinkiga Indiekillar med babystjärtansikten önskar sig skägg. Det finns tydligen inget på jorden de önskar sig mer än att se ut som Beatles gjorde under deras hälsomässigt tveksamma perioder. Eran önskan är min förbannelse. Allt jag önskar mig är en slank, hårfri fysisk uppenbarelse. Istället har jag av någon anledning enorma lårmuskler och ser ut som en svart ryamatta. Nu i Maj mustaschkampar andra genom att med kraft ändå från tårna pressa ut nåra ynkliga strån mellan läppen och näsan. Jag kämpar mot mustaschen. Rakar mig en gång i kvarten. Straxt därpå är den där igen, hånar mig, skrattar åt mig. Du är för skäggig för att spela popmusik säger den. Sanna mina ord, skägget kommer bli min död.
För övrigt skrevs hela det här inlägget på toaletten.
Men idag skall vi tala om skägg. Jag är skäggig. Inte just nu, men jag är en skäggig person. Jag har mycket skägg. Tjockt, mörkt, tätt, grovt skägg. Det täcker hela nedre halvan av mitt ansikte och en bit av halsen. Skägget har dessutom spridit sig till mina ben, mina armar, min mage, mitt bröst, min stjärt och till viss del även min rygg. Här finns det ett botemedel; heltäckande kläder. Då syns det inte. Men då det tydligen är extremt stötande med folk som täcker sina ansikten i Sverige så kan jag inte skyla ansiktet utan att riskera att den liberale (!) Jan Björklund sätter i halsen.
Jag har nu också sett att det är många som önskar sig skägg. Små spinkiga Indiekillar med babystjärtansikten önskar sig skägg. Det finns tydligen inget på jorden de önskar sig mer än att se ut som Beatles gjorde under deras hälsomässigt tveksamma perioder. Eran önskan är min förbannelse. Allt jag önskar mig är en slank, hårfri fysisk uppenbarelse. Istället har jag av någon anledning enorma lårmuskler och ser ut som en svart ryamatta. Nu i Maj mustaschkampar andra genom att med kraft ändå från tårna pressa ut nåra ynkliga strån mellan läppen och näsan. Jag kämpar mot mustaschen. Rakar mig en gång i kvarten. Straxt därpå är den där igen, hånar mig, skrattar åt mig. Du är för skäggig för att spela popmusik säger den. Sanna mina ord, skägget kommer bli min död.
För övrigt skrevs hela det här inlägget på toaletten.
Kommentarer
Postat av: Leo
Jag led av samma förbannelse, tills någon sa åt mig "Embrace your inner beard." Nu satsar jag på att istället använda skägget som en del av mig, ska bli skäggig feministvegan med cykel!
Trackback
