Carl Carlsson

Häromnatten drömde jag en lång och absurd dröm. Jag vaknade flera gånger och tänkte att det här måste jag skriva ned ner jag vaknar. Vilken bok det skulle bli, vilken film man skulle kunna göra på boken. Jag kände mig som en svensk Stephen King. När jag vaknade tänkte såg jag mig direkt om efter papper och pennor men tänkte att jag kan äta frukost innan jag skriver. Nu har det gått över ett dygn och jag har fortfarande inte skrivit ned den. Skall jag vara ärlig så kommer jag bara ihåg drömen i stora drag och nu när det sjunkit in lite framstår framstår den inte längre som en bestseller. Det framstår knappt som en bok alls. Det är tur att man är naiv i drömmen.