Carl Carlsson

Egentligen borde jag sätta mig ned med gitarr, papper, penna, mikrofon och skriva nya låtar. Jag känner hur de fullkommligt bubblar i mig och vill ut. De vill ta sig från impuls till någon form av faktiskt stadium. Men jag hinner aldrig för mitt schema ser ut ungefär som så att jag är i skolan måndag till torsdag varje vecka. Räknar man in dusch och resor tar detta från 10.00 - 20.00 varje dag. När jag sedan fredag, lördag, söndag är ledig hamnar jag på Monki - ett jobb jag trivs bra med. Men all den här avsaknaden av lediga dagar drabbar låtskrivandet. Sen är det ju såhär med musik att det är inte som alla andra hobbys att man när man har tid kan sätta sig att skriva. Man måste ta vara på det när musiken kommer till en. Olyckligtvis gör den alltid det när man absolut inte kan sätta sig ner och skriva. På senare tid har jag märkt att när jag är ute och springer kommer jag på välldigt mycket. Så fort jag är lite ledigare skall jag se till att springa varje dag och direkt efter sätta mig och skriva ned allt som kommit till mig. Detta kanske framstår som ett lyxproblem, men det river liksom sönder mig innifrån.