Skitdag. Skulle klippaa mig så jag steg upp tidigt. Åker till stan ful som en apa i håret. Självklart fanns inga drop in-tider. Två timmar till tåget går. Jag och Johan åker till Proxdata för att köpa nytt FireWire Pci-kort till min dator. De hade inga. En timme och 45 minuter till tåget går. Till min skola i stockholm that is för den som inte vet. Vi gick på stan, det blåste lite kallt.
Efter skolan var jag i varje central datorbutik i Stockholm. INGEN hade rätt FW-kort.
Förlåt att jag varit lågaktiv. Larvigt av mig att tro att någon blir sur för att jag inte bloggar föresten. Men i allafall, anledningen till det är att jag levt så mycket på riktigt att jag inte hunnit låtsasleva här. Jag har de senaste dgarna kastats hejvilt bland känslor och sinnesstämningar. Jag har:
Dinerat i god vänners sällskap Löptränat Inte duschat alls Odlat skägg Blivit full Jobbat på monki dödat ett djur :( lyssnat på belle & sebastian ätit på slagstaglass tvättat bilen blivit mordhotad Fått skamliga följa-med-hem-efter-krogen-erbjudanden Kollat på forest gump fastställt att jag och Johan varit vid Nadja Nilssons hus Kollat på djungel george blivit full igen påsklunchat köpt örhängen vrålstädat mitt rum mixat klar två låtar med bandet Spleen som jag spelat in haft tre söndagar
Vissa saker skulle man kunna säga lite mer om. Jag avstår.
Vägde mig i morse, börjar ju bli lite läskigt det här. Väger helt plötsligt 69,8. Vissa har börjat säga åt mig att det räcker nu. Grejen är att jag gör ju inget, det går bara nedåt av sig självt. Sluta småät, ät lagom portioner och sluta äta kött. Det är typ det jag gör. Och ska jag vara ärlig nu? För första gången på länge kan jag se mig i spegeln och gilla vad jag ser.
Var och repade in en låt med Mattias Gréen, Marcus Sjöberg och Johan Strömberg idag. Helt plöttsligt var jag artist, låtskrivare och producent och det kändes som att jag visste och kunde minst. Till slut lät det fantastiskt och imorgon skall vi spela in den i en studio i skolan. Kändes som en ganska cheesy låt från början, men man måste få skriva cheesy låtar ibland. Som tack för det lyckades jag skriva två helt nya låtar i morse. Den ena har en hook som påminner om refrängen på Billie The Visions låt My Love. Johan bestämde att jag skulle fråga Lars i Billie om lov innan jag gjorde något mer på den låten. Jag tycker själv inte att det var så likt, men jag antar att jag kan fråga ändå.
Efter repet gick jag och Johan på Cafe Kaka och åt vego-mackor och jag drack Te och Johan drack Kaffe. Antar att om vi hade haft ett gayförhållande skulle jag varit kvinnan. Sen var klockan halv sju och det var fortfarande varmt och ljust så vi satte oss på en bänk i stadsparken längs med ån och pratade om viktiga saker. Vi kom på att dinera var ett bra ord så vi bestämde oss var för att bjuda in våra vänner att dinera hos Johan på fredag. Inne på kaka snappade jag upp exakt allt som fanns i vegmackan så att vi skall kunna tillaga exakt samma macka och bjuda på på fredag. Självklart kommer jag ta åt mig äran för den goda mackan. Dessutom måste vi dricka vin ur karaff, det gör man när det skall vara fint och bohemiskt tror jag. Nu skall jag be att få avsluta med ett citat ur en av låtarna jag skrev imorse.
du kunde dö på en tisdag och jag skulle lägga mig platt framför din grav och sjunka genom jorden så jag fick se dig igen
När jag var liten ville jag vara med i småstjärnorna. Jag vill mima till Rock Is Dead utav Marilyn Manson. Såhär sjutton år senare i youtubes tidsera är jag ganska glad att mina föräldrar aldrig skickade in något band där jag provsjöng på rummet. De här grabbarna är säkert jätteglada idag.
Personalfest för anställda i Eskilstuna-city på lokomotivet.
Råkade visst bli full som en kastrull i lördags. Jag tycker inte att jag drack så mycket egentligen så jag tänker fortsätta hävda att det var när en kopp kaffe och massa bitar sushi mötte alkoholen i min mage som något farligt hände. (Som en liten instickare vill jag bara påpeka att jag ogärna säger att jag äter sushi då det verkar har blivit en statusgrej och jag tycker alltid att statusgrejer är larviga, men nu var det tyvärr relevant). Den, egentligen inte så massiva alkoholkonsumtionen, ledde i alla fall till ett telefonsamtal till London, en kortare stunds sömn i en kommunal sandstation och otrolig förnedring och skam. Samt kroniska ryggsmärtor. Elin (min Monki-kollega) lurade mig dessutom att äta korv och ost. Och för att avrunda det hela kan jag säga att jag aldrig kan visa min fysiksa uppenbarelse för personalen på varken tre smeder eller digital inn igen. Tre Smeder kan jag nog leva utan, men det blir jobbit när min iPod går sönder och jag måste ha en ny.... Eh, ja just. För det köper man op digital inn här i Eskisltuna. Så ni vet.
Hade en speciallektion med min rektor häromdagen. Han sa själv att den skulle vara lite o-ortodox. Det kan man lugnt säga att den var. Men Den har revolutionerat mitt liv totalt. Måste komma ihåg att ta honom i hand och säga tack vid ett kommande möte någon gång.
Har fått hem mitt nya ljudkort. (Focusrite Saffire Pro 40, om det säger er något). SJÄLVKLART går precis allt åt helvete. Dessutom är jag mitt uppe i ett arbete med Spleen som vill ha sitt material snart och i nuläget kan jag inte mixa hemifrån för att mitt nya ljudkort fuckat upp allt och det är ganska avancerade grejer som jag typ måste ha proffshjälp med för att lösa. Jag är tyvärr rädd att jag kommer vara tvungen att köpa Windows 7 för att det skall funka. HEJDÅ PENGAR!
Konstigt det här med sömn. Jag har sovit extremt lite sista dagarna. Kanske inte EXTREMT lite, men förhållandevis lite. Spelade in Spleen i Studio Ambasaden hela helgen och vi körde från 10.00 - 04.00 i ett kör med två små pauser för lunch och middag båda dagarna. Nu sitter jag dessutom uppe sent med en recension som har deadline klockan nio imorgonbitti och jag har egentligen en massa andra saker att göra också. Av någon anledning så gör allt det här att jag känner mig fruktansvärt levande.
På vägen till tåget hem idag kom jag på en textrad till en låt. Tror inte den passar in i någon av mina låtar då den känns ganska inte-carl. Men jag tyckte den beskrev ett av de där fina ögonblicken man ibland har i ett förh¨llande på ett bra sätt.
Och ibland när vi ser någon androgyn på stan kan vi se på varandra och undra vilket kön den människan bar.
