Nyårskrönikan 2010
Såg att en av Stockholms största gratistidningar beskrev det gångna året som året då alla tappade fattningen. Kanske var det så. För egen del har det varit ett ganska omtumlande år såhär när jag ser tillbaka på det.
I Januari var jag arbetslös och var väl i stort sett berädd att ta vilket jobb som helst. Jag passade på att läsa en del böcker och efter chocken på julaftonsmorgonen 2009 att jag var och nosade på 80kg började jag springa. Året började kallt men jag hade en slinga på drygt sex kilometer som jag sprang minst två gånger i veckan. När jag inte sprang läste jag Den galopperande svensken utav Sture Dahlström. Helt vansinnig bok som påverkade min sinnesstämmning helt. Det var kallt och mörkt och jag umgicks nog mest med Maja och Johan och mina böcker.
På min tjugioettårsdag i Februari fick jag två böcker av Maja. Doktor Glas och Låt Den Rätte Komma In. I samma veva kom Hästpojken och spelade på Raw i Eskilstuna. Hästpojkens då nyutgivna skiva gick på högvarv i min iPod medans jag sprang och jag hade lärt mig alla låtar på gitarr och lekte att jag var Martin Ellison på kvällarna så att mamma och pappa blev galna. Men när de gästade Eskilstuna hade de med sig Steso Songs som förband och kanske är det hon som spelat allra störst roll i mitt musikaliska 2010. Hennes brustna uttryck i symbios med Låt Den Rätte Komma In satte karaktären på den begynnande våren. Allt var så gott som perfekt förutom hopplösheten jag kände inför möjligheterna till jobb.
Men så någon gång i brytpunkten Februari / Mars när jag och Johan satt på Cafe Sylvia och pratade om skivan vi skulle göra och om hur livet kunde vara skit ibland. Jag med min arbetslöshet och Johan med sin kärlek. När vi satt där och drack vin och öl kom en bekant in och satte sig brevid tillsammans med en av tjejerna som jobbade på klädaffären Monki i stan och frågade om jag inte ville börja jobba hos dem. Om den sakens finns det inte mycket mer att säga. Dagen efteråt vaknade jag upp i Johans systers säng brevid Johan med den värsta rödvinshuvudvärken jag någonsin upplvet. Vi gick ner till Konsum och köpte frukost. Sen låg vi och kollade på två sällskapsresan-filmer och mådde dåligt. Men bortom huvudvärken brottades både glädje och skam för samtidigt som jag var glad för att mina problem hade löst sig skämdes jag lite inför Johan som nu var ensam med sitt problem. I mars jobbade vi bara med skivan och i April började jag jobba på Monki.
I början av Maj var skivan klar och vi hade ett släppkalas på Balsta Musikslott. Jag hade precis startat skivbolaget Skogen Records som vi gav ut skivan på och releasspelningen hade närmre hundra betalande gäster och jag är faktiskt jättestolt över oss allihopa som gjorde hela den här skivan helt själva. Speciellt jag och Johan som nästan hade skivan som heltidsjobb där ett tag. Alla som var med och gjorde den, det var stort. Vi åkte sedan ut och spelade låtarna live tillsammans i bland annat Hässleholm och Emmaboda. Livet är aldrig så skönt som när män umgås i grupp.
I Juni började jag studera vid SAE Institute i Stockholm vilket ledde till att jag knappt var ledig under sommaren alls då jag jobbade parallellt med alla resor till Stockholm. Men jag kom snabbt in i skolan och i insåg tidigt att jag valt rätt.
I Augusti åkte vi till Emmabodafestivalen och deltog i vad som kanske kan vara Sveriges störta blogg-electro-rave. Jag behöver nog inte förklara mig. Alla som varit på festival vet att det händer något med en så fort man får tygbandet kring armen. Crystal Castles på ängen var bland det fetaste någonsin, alla kategorier.
I september åkte alla kompisar till sina skolor och så var det bara jag och Maja kvar. I sånna lägen inser man hur skönt det är när ens flickvän både är ens flickvän och ens bästa vän. Jag började plugga på heltid och var bara på Monki under helger. Det blev en hel del politik också.
I Oktober laddade jag och min syster för Halloween och byggde ett eget life-size-lik och döpte honom till Åke efter Ika i rutans skelett. Halloween firade vi med Maja och Johan men även Dan var över en liten stund. Bra kväll!
November och December är ju bara en enda lång uppladdning inför Julen. Man härdar ut på något sätt för att ta sig igenom det mörka halvåret. Julafton spenderade jag i stillsamhet med familjen. I mellandagarna var jag i butiken och på nyår var jag med mina vänner.
Nu har 2011 gläntat på dörren och jag har sett att några har önskat Svart till årets emmaboda redan. Jag har fått nya böcker i julklapp och dagarna börjar bli ljusare. I mellandagarna vägde jag mig och från de där 79,3 som jag vägde på julafton 2009 vägde jag nu 73,2 med kläder på. Målet för 2011 är att gå ut SAE med minst 90% i slutbetyg, att gå ner så jag ligger på 70kg blankt och och spela på minst en festival. Framåt slutet av sommaren skall jag flytta hemifrån också. Skål för 2011, då framtiden var allt vi hade och vi trodde på den.
I Januari var jag arbetslös och var väl i stort sett berädd att ta vilket jobb som helst. Jag passade på att läsa en del böcker och efter chocken på julaftonsmorgonen 2009 att jag var och nosade på 80kg började jag springa. Året började kallt men jag hade en slinga på drygt sex kilometer som jag sprang minst två gånger i veckan. När jag inte sprang läste jag Den galopperande svensken utav Sture Dahlström. Helt vansinnig bok som påverkade min sinnesstämmning helt. Det var kallt och mörkt och jag umgicks nog mest med Maja och Johan och mina böcker.
På min tjugioettårsdag i Februari fick jag två böcker av Maja. Doktor Glas och Låt Den Rätte Komma In. I samma veva kom Hästpojken och spelade på Raw i Eskilstuna. Hästpojkens då nyutgivna skiva gick på högvarv i min iPod medans jag sprang och jag hade lärt mig alla låtar på gitarr och lekte att jag var Martin Ellison på kvällarna så att mamma och pappa blev galna. Men när de gästade Eskilstuna hade de med sig Steso Songs som förband och kanske är det hon som spelat allra störst roll i mitt musikaliska 2010. Hennes brustna uttryck i symbios med Låt Den Rätte Komma In satte karaktären på den begynnande våren. Allt var så gott som perfekt förutom hopplösheten jag kände inför möjligheterna till jobb.
Men så någon gång i brytpunkten Februari / Mars när jag och Johan satt på Cafe Sylvia och pratade om skivan vi skulle göra och om hur livet kunde vara skit ibland. Jag med min arbetslöshet och Johan med sin kärlek. När vi satt där och drack vin och öl kom en bekant in och satte sig brevid tillsammans med en av tjejerna som jobbade på klädaffären Monki i stan och frågade om jag inte ville börja jobba hos dem. Om den sakens finns det inte mycket mer att säga. Dagen efteråt vaknade jag upp i Johans systers säng brevid Johan med den värsta rödvinshuvudvärken jag någonsin upplvet. Vi gick ner till Konsum och köpte frukost. Sen låg vi och kollade på två sällskapsresan-filmer och mådde dåligt. Men bortom huvudvärken brottades både glädje och skam för samtidigt som jag var glad för att mina problem hade löst sig skämdes jag lite inför Johan som nu var ensam med sitt problem. I mars jobbade vi bara med skivan och i April började jag jobba på Monki.
I början av Maj var skivan klar och vi hade ett släppkalas på Balsta Musikslott. Jag hade precis startat skivbolaget Skogen Records som vi gav ut skivan på och releasspelningen hade närmre hundra betalande gäster och jag är faktiskt jättestolt över oss allihopa som gjorde hela den här skivan helt själva. Speciellt jag och Johan som nästan hade skivan som heltidsjobb där ett tag. Alla som var med och gjorde den, det var stort. Vi åkte sedan ut och spelade låtarna live tillsammans i bland annat Hässleholm och Emmaboda. Livet är aldrig så skönt som när män umgås i grupp.
I Juni började jag studera vid SAE Institute i Stockholm vilket ledde till att jag knappt var ledig under sommaren alls då jag jobbade parallellt med alla resor till Stockholm. Men jag kom snabbt in i skolan och i insåg tidigt att jag valt rätt.
I Augusti åkte vi till Emmabodafestivalen och deltog i vad som kanske kan vara Sveriges störta blogg-electro-rave. Jag behöver nog inte förklara mig. Alla som varit på festival vet att det händer något med en så fort man får tygbandet kring armen. Crystal Castles på ängen var bland det fetaste någonsin, alla kategorier.
I september åkte alla kompisar till sina skolor och så var det bara jag och Maja kvar. I sånna lägen inser man hur skönt det är när ens flickvän både är ens flickvän och ens bästa vän. Jag började plugga på heltid och var bara på Monki under helger. Det blev en hel del politik också.
I Oktober laddade jag och min syster för Halloween och byggde ett eget life-size-lik och döpte honom till Åke efter Ika i rutans skelett. Halloween firade vi med Maja och Johan men även Dan var över en liten stund. Bra kväll!
November och December är ju bara en enda lång uppladdning inför Julen. Man härdar ut på något sätt för att ta sig igenom det mörka halvåret. Julafton spenderade jag i stillsamhet med familjen. I mellandagarna var jag i butiken och på nyår var jag med mina vänner.
Nu har 2011 gläntat på dörren och jag har sett att några har önskat Svart till årets emmaboda redan. Jag har fått nya böcker i julklapp och dagarna börjar bli ljusare. I mellandagarna vägde jag mig och från de där 79,3 som jag vägde på julafton 2009 vägde jag nu 73,2 med kläder på. Målet för 2011 är att gå ut SAE med minst 90% i slutbetyg, att gå ner så jag ligger på 70kg blankt och och spela på minst en festival. Framåt slutet av sommaren skall jag flytta hemifrån också. Skål för 2011, då framtiden var allt vi hade och vi trodde på den.
Kommentarer
Trackback
