Carl Carlsson

I över 30 timmar hade vi inget internet hemma. Alla var lamslagna. Satt och grät i fosterställning i hörnen. Så jag gick på middag med alla frilansare på Kuriren istället. Det var ett fint ställe, resturangen bjöd på lax och potatismos. Jag hamnade vid ett bra bord med mestadels ungdomar som också skrev om musik. Genrellt kände jag mig nog ganska otrevlig för att jag inte rände runt och tog alla i hand och pressenterade mig. Men det kändes så oärligt. Det är väl ingen som bryr sig om vad jag heter egentligen. Om sanningen skall fram så hatar jag alla former av formella hälsningar och artighetsfraser. Fråga inte vad jag heter eller hur jag mår om du verkligen inte bryr dig.