Carl Carlsson

Två dagar i rad har jag nu somnat in lite på tåget hem och vaknat till och tänkt att nu är jag snart i Strängnäs. Straxt därpå har konduktören förkunnat via högtalarsystem att "nästa Södertälje". Menvafan... Jag har läst min tidning, jag har kollat på min laptop, jag har tröttnat på min bok och jag har sovit en lite stund och så har jag fortfarande 60 % av resevägen kvar. Detta kanske framstår som ett I-landsproblem av lägre dignitet men då skall jag be att få tala om för er att jag är en person som måste ha någon form utav odiagnostiserad ADHD för när jag har sådär mycket tid men sådär lite att göra så börjar det klia lite i alla leder och muskler på mig. Det främsta botemedlet torde vara sömn. Förut var jag av den åsikten att sömn var ganska överskattat. Men nu vågar jag påstå att sömn torde vara den högsta njutningen som står att finna. Jag aktar det mer än god mat, gott vin, vackert väder, kanske mer än musik och definitivt mer än det där fula som föresgårs mellan män och kvinnor... och mellan män och män... och mellan kvinnor och kvinnor...och mellan en man och två kvinnor eller två män och en kvinna... och alla andra möjliga tänkbara konstellationer. Till er som fortfarande håller på med sånt säger jag bara: Sov istället, så slipper ni få påsar under ögonen.