Carl Carlsson

Jag fick faktiskt ett brev. Det gjorde mig väldigt glad. Tack ska du ha, det gjorde min dag. Det lite extra fina var att det syntes att du verkligen försökt eftersom brevet var påbörjat, sedan utsuddat och pånyttbörjat. Återigen, det var fint och jag mådde bra, tills furiren välte ett skåp över min rygg.

I fredags åkte jag pendeln med Baran. Jag såg att en gratistidning jag fick på gatan skrivit om Adam Heldring på musiksidorna. Jag blev väldigt Eskilstunapatriotisk och säkerligen aningen högljud. Det kändes som det var viktigt att alla i vagnen förstod att Adam i tidningen och jag, menig Carlsson, kom från samma stad. För även om Stockholm lockar mer nu, när jag verkligen smakat den, än innan så kommer hjärtats rötter alltid gro i Eskilstuna och främst då Ärla.
       -Vill du inte se världen?, säger du.  Jo, men jag behöver inte bo i den för det, säger jag.  Här står jag med benen stadigt. Det är en bra grund att falla tillbaka på när man ger sig ut på tillfälliga trubbel i världen. I landet.
När jag härjat färdigt och var säker på att inte enda stackare på pendeln var ovetande om att soldaten var från Eskilstuna märkte jag att en av de kvinnor som stirrat mest var bekant. När sedan någon kallade henne Maria gick det upp för mig. Maria från Sahara Hotnights satt i sätet brevid. Jag tog i hand och fnissade fram mitt namn som en nykär tioåring. Jag ville ta ett kort också. Hon sa att det var lite över gränsen. Jag nöjde mig med det. Kanske hade jag nog mest blivit besviken om hon velat bli fotad. Jag tänkte att vi kanske skulle ses på någon gala någon dag, även om tanken kändes aningen uppgiven. Och för er som jag nu inte kan ge bildbevis, hon ser bättre ut på riktigt än på scen & bild. Jag skämdes hela vägen till gamla staden för att jag frågade om jag fick ta ett kort. Men det var ändå skönt att se en skillnad mellan idol-artister och riktiga artister.

Sen kan jag passa på att skryta med att jag bor i en takvåning i centrala östermalm.  Det kommer varken jag eller du förodligen aldrig göra. (igen)

Hörs nästa helg

Detta med självömkande sms går ju KASST!!!! Häromsisten försökte jag vara en stor man och säga att nejdå, jag blir inte ledsen. JO!!!!!! Jag blir jävligt ledsen. Men jag antar att det hanldar om att folk inte KAN skicka sms, för dom är duma i huvudet eller något. Och fattar inte hur man gör typ. Därför får vi göra detta lite enklare för mitt umgänge. VANLIGA BREV!!!!

Ta ett kuvert, ett papper och skicka pengar och bajs och kärleksbrev till:

Dragonsbataljon
4 skvadron, 4 Pluton
Vpl 439 Karlsson
19685 Kungsängen

Och gör det nu, för militärer är så jävla administrativa att det tar en vecka på området för brevet att komma till rätt värnpliktig. Jag ser mest fram emot brev med skamlösa erbjudanden och långa utlägg om att jag skulle vara världens bästa musiker och människa. Eller vad i helvete som hellst utom "hej, hur är det. med mig är det bra. jag har ätit en glass". För i helvete, jag behöver lite djup i tillvaron. Berör mig!!!!!

Nu åker jag tillbaka.

Jag fick nog än mindre sms denna vecka så jag ger upp. I veckan som kommer ska vi ut i fält. Vilket betyder typ att vi ska tälta i en skog i tre dagar och äta endast det vi hittar i skogen. Dessutom kommer vi säkert bli aktiverade med skjutning, marschering och styrketräning hela dagarna. Som en liten bonus har SMHI utlovat regn och minusgrader. Skönt.

Se nu till att tycka riktigt jävla synd om mig och läs Svartbloggen för den kom med stora nyheter i helgen.

Till sist: en arrangör som vi trodde ogillade Svart har bokat oss. Vi tackade ja och kommer gå dit och försöka göra något fint av det, men vi misstänker ett scenario i stil med Stephen Kings Carrie.

Jag lol:ar lite åt rubriken. Jag kanske borde ha skrivit ut dagen med bokstäver.  Men det hinns inte med för jag skall trycka in nästan två veckors värnplikt i detta inlägg. Vilket jag i detta nu inser är en omöjlig uppgift. Speciellt som jag kolla på Lars Eriksson-klipp på youtube medans jag skriver. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till att han åkte ut. Samtidigt som jag älskar honom och ville att han skulle vinna hela skiten så visste jag vad en vinnst skulle göra med honom. Han mår nog bäst av att komma bort. Det samma gäller nog mig och lumpen. Det är ett enda vansinne. Som en mardröm. Man är frihetsberövad, har inga raster och får bara ont överallt. Ändå har vi så jävla roligt. Och det är här min oförmåga att förmedla smyger in. För det första finns det för många anekdoter och för det andra gör de sig inte rättvisa i tryckt form. Dock hänvisar jag till inlägget föra detta där jag lite halvhemligt tvingar folk att skicka sms till mig. Förutom mamma, min syster och Maria har INGEN skickat ett sms. Jo, Therese också men henne glömde jag av att svara. Familjen och Maria räknade jag faktist med att det skulle höra av sig. Detta bevisar att förutom de allra närmst sörgande har jag bara en vän i hela världen: Therese. Och Niko, han skrev också att Obama vann valet. Therese och Niko, ni är riktiga kompisar.
På söndag efter svart-repet träder jag återigen ut ur det civila mörkret och in i det militära ljuset. Jag förväntar mig massa sms, men jag tänker inte svara. Det kan räcka att jag är i kungens tjänst mellan 05.30 och 22.00 varje dag tycker jag.