Män Som Gör Saker Ihop
Synd om Carl och skabbig Christer Sjögren
Det är stundvis synd om mig. Okej, jag har varit ledig i sju månader. Och jag börjar aldrig jobba innan 11.00. Dessutom så jobbar jag, enligt mig, i en ganska högt ansedd affär. (Monki för den som inte visste). Men nu har jag jobbat i tre dagar i rad. Imorgon skall jag till skolan och sen på onsdag skall jag jobba och sen på torsdag skall jag till skolan och på fredag åker jag på turne med mitt jobb där jag leker popstjärna. Jag är aldrig ledig! Visserligen så fyllar jag ut tiden med ganska fräcka och roliga saker. Expidit på Monki, studera ljudteknik, driva ett skivbolag, spela på festivaler. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om mig själv. Känner att det går ut över mitt låtskrivande och träningen. Visserligen har jag gått ned i vikt sen jag började jobba intensivt. (Intensivt = 3 dagar i veckan). Häromdagen när Maria skulle krama mig konstaterade hon att det nu helt plötsligt var lättare att få armarna runt mig. Förhoppningsvis är det lumpenmusklerna som tynat bort. Sätt inte i halsen nu, men jag kan vara den enda nu levande mannen som ser bulliga stora muskler som något extremt dåligt. Springa långt, äta sallad och dricka vatten min nya lifestyle. Och så jobba på monki, leka popstjärna och plugga ljudtkenik förstoss.
Föresten så är Christer Sjögren på våran skola och spelar in. Han kom ut och rökte lite med oss på rasten i torsdags. (Givetvis röker jag inte, men jag stod med när mina omoraliska klasskamrater gemensamt ökade risken för lungcanser.) Han såg rätt skabbig ut. Hade alltid föreställt mig att han stod i sångbåset i kostym. Men det verkar som att ni kan vänta er ytterligare ett studioalbum med mannen nu. Undrar vad det skall bli nu? Christer Sjögrens 50-tal? Kramgoa Låtar 84? Christer Sjögren - Tribute to Christer Sjögren?
Tjuvlyssnat
Jag har funnit mig ett nytt favorit-te. Ett grönt japanskt körsbärste. Fruktansvärt gott. Köpte ett hg på Kahls på T-Centralen idag när jag väntade på Tåget.
Nu har jag börjat åka en del tåg igen. Oftas tjuvlyssnar jag på vad människor i samma vagn pratar om. Nästan varje resa är det någon tjej som berättar att hon "pratat" med sin kille och att han sagt snälla saker som att "han inte är reda att ha ett förhållande" eller att "hon kommer hitta någon annan kille som säkert är finare och han vill inte bli sårad". Det dom egentligen berättar är att killen har gjort slut. Vet inte om tjejerna är så naiva och tror på killarna eller om de bara återberättar vad han sagt för sin vänner. Det råder nämligen inga tvivel om att dessa killar bara velat ligga med tjejerna och måste sedan på bästa vis - för att inte stänga några dörrar inför framtiden - slingra sig ur hela situationen. Kanske har killarna lurat till sig sexet genom att säga saker som "jag älskar dig" eller "jag har aldrig känt såhär för någon förut". Båda kan översättas rakt till "jag har stånd och det var ett tag sen. Porr ger killar samma förväntningar på sex som romantiska draman ger tjejer förväntningar på kärlek.
Det blev ingen bild.
Jag råkade visst lova för att lägga upp bilder idag. Antar att det här bildlösa inlägget gör mig till en lögnare. Men vi hade trots allt en lyckad Herrmiddagsklubb och gjorde en sallad med lufttorkad skinka och vitlöksbröd. Tanken var väl att vi skulle kolla igenom lite avsnitt av Turtles men William ville hämskt gärna se fotbollen. Båda matcherna. Så vi kollade 40 minuter av det första avsnittet. Henrik dök aldrig upp för han hade ont i huvudet. Han har tydligen problem med magen också. Jag är ingen läkare men det kan ju ha att göra med att han inte har något konto på facebook. Eftersom jag inte känner något förutom Elin på Monki och Henke som inte har facebook vet jag faktiskt inte vad som händer om man inte har. Elin hade visst halsfluss när jag mötte henne senast. Henrik lider ju som sagt av magbesvär. Min amatörmässiga diagnos blir väl att man på ett eller annat sätt blir allvarligt sjuk om man avviker från systemet.
Imorgon reser jag återigen till Stockholm. På onsdag ses vi på Monki och på torsdag är det stockholm igen.
En söndag, ett liv.
Imorgon ser det ut att bli en Herrmiddagsklubb. Dock till Lunch. Så en Herrlunchklubb. Vi har spånat lite över ett dagsprogram. Tanken är att det skall laggas en lunch, en sallad förmodligen. Vid tvåsnåren var det visst någon vm-match. Sen tänkte vi väl ta oss igenom några avsnitt av Turtles. Kanske smygstartar mitt fotobloggande imorgon då.
Alberto Tyrano
Igår träffade jag Daniel och Lövis. I vanlig ordning hölls mogenheten på tveksam nivå. Jag skulle visa hur man kunde få sina pruttar att låta på bästa vis. För det behövde jag ligga på golvet. Det slutade med kamp för livet då Lövis hund försökte äta mitt huvud. Sen kollade vi på Beetlejuice.
Senare på kvällen hade vi afterwork på Grappa med Monki. Mycket trevligt. Rose kunde inte delta men jag hade med en Dinosaur som senare under kvällen döptes till Golge Jacobsen. Jag gjorde dessutom genidraget att beställa en pasta med pirri-pirri i. Gick på toa två gånger igårkväll och en gång det första jag gjorde i morse. Dan trubadurade på Grappa också så när Monkigänget drog vidare stannade jag och mötte mina gamla gymnasiekamrater. Vi kollade på Dan och jag presenterade Golge. Golge är en Albertosaurus, men någon har printat "Tyranosaurus" på hans mage. Men man kan klart se skillnad.
Kolla själva!
Alberto
Tyrano
Studerande och Studenter
Igår började jag som sagt skolan. Det verkar bra. Jag har fått en klass på cirka 17 personer. När jag var på väg till skolan blev jag omkörd av ett flak med studenter. Såg en viss ironi i det och flinade till för mig själv. Hoppas de uppskattade livets mest överskattade dag. Jag kan inte säga något ont om min student, den var -tack vare mina föräldrar, vänner och övrig familj - en jättebra dag. Dock måste jag undra lite över vad det är man firar egentligen? Skall man kunna kalla sig utbildad har man egentligen minst tre år kvar framför sig efter gymnasiet och det har egentligen aldrig varit speciellt hårt för en. Man firar väl antagligen bara för att det alltod varit så. Sen tycker jag det är lite synd om människor som i sitt postgymnasiala liv har så tråkigt att de två-tre år senare har en profilbild på facebook från studenten och tjatar om att timmen på flaket var livets lyckligaste ögonblick. Man var full, man hade kostym, åkte lastbil, lyssna på musik man egentligen inte gillade och hade just förlorat en klass på 30 personer man gillade som man från och med skulle ha en ganska kylig relation till. Förutom kanske de fem-sex närmaste. Det var väl kul, men jag känner ingen våldsam längtan tillbaka. I år skall det visst ösregna på studenten. Kul för dom små liven.
Stockholm - Love Capital of Scandinavia
Har för övrigt börjat läsa Hanteringen Av Odöda. Har bara kommit femtio sidor men är helt fast. John Ajvide Lindquist är kanske den samtida största svenska författaren.