Carl Carlsson

Fredag. Klockan är 12.00. Jag har just vaknat. Tv visar Hem Till Gården. Nu ska jag äta frukost. Jag älskar konstnärstider!!!!

Åt en banan. Har skrivit lite CV:n. Måste ha ett extrajobb till i höst om jag ska ha råd att leva lyx och flärd. Det vill säga slippa använde toapapper som hushållspapper. Det är sjukt sattsiga Cv:n. Jag önskar ni kunde se dem faktiskt. I helgen ska jag jobba med musik och kanske springa lite. Men hör jag mor eller far säga ett ord om att "skulle du inte springa i helgen?" så tänker jag inte göra det. Då betsäller jag en lastbill bacon och tjockar i mig istället. Även fast jag inte äter kött.

Här var det sommarfint i all enkelhet.
Idag gick jag in på Weekday med min nya lön i högsta hugg och köpte en vanlig vit skjorta. Gick sen ut på gatan och slet var armarna på den. Nu är den ärmlös. Kan ta ett kort imorgon. Är inte helt säker på resultatet än.

Jag har för övrigt planer på att möblera om.

Testade något nytt i dag. Jag steg upp vid 07.30. När de värsta surrealismkänslorna lagt sig och kroppen impulsivt slutat försöka stöta bort hjärnan då det uppenbarligen måste varit fel på den eftersom den ställt klockan så fruktansvärt gjorde jag frukost. Åt framför tv:n. Bytte idag ut Malou med Clockwork Orange. Den var riktigt bra faktiskt.

Idag har dessutom lönen kommit. Skönt att veta att min överlevnad inte längre är beroende utav hur vida det finns en matlåda eller ej.

Skall försöka repetera morgonbeteendet imorgon, men risken finns att jag dör.

Tyvärr ordnar sig mitt liv alltid utav sig självt. Vilket spär på min odräglighet och slarviga inställning till allt. För några veckor sedan hade vi deadline på en videosyncs-uppgift i skolan. Vi fick helt enkelt ta ett en minut långt videoklipp från Star Wars utan ljud och ljudlägga det. Mina vänner satt i studio tre (Obs! Bra studio!) säkert tio timmar var med sina projekt, jag gjorde hela mitt på ett tretimmarspass vid en midi-station (OBS! Sunkig studio som egentligen bara är en dator med tillhörande midi-klaviatur). Jag fick bättre betyg än båda mina vänner. Kändes faktiskt ganska taskigt mot dem.
Sen finns det de som försöker banta, gå ner massor i vikt och kämpar och kämpar. Diet hit och träna dit. Jag går tydligen ner i vikt hela tiden utan att göra ett skit. Äter lagom med mat och går istället för att ta rulltrappan typ. Carl Carlsson Januari 2010 - 80kg. Carl Carlsson slutet utav Maj 2011 - 68.4.

Jag skäms och trivs med tillvaron ungefär till lika stora delar.

Ville bara säga det att jag haft en fantastisk helg trots att jag gått och lagt mig halv fem på morgonen varje natt och sedan stigit upp vid tiosnåret. Nu skall jag ägna kommande veckan åt mitt slutprojekt.

Vill bara tipsa om min gillasida på fejan igen.
http://listn.to/carlcarlsson

This is the deal. Ikväll ska jag se Tove Styrke på Harrys. Snygg tjej, halvbra låtar, sunkig krog. Innan det ska jag skriva klart en uppsats. Imorgon ska jag jobba, försöka hänga med Daniel och skriva recensionen på Styrke. På kvällen ska jag hänga med Monkisarna. På söndag ska jag jobba igen. Till råga på allt jag jag dessutom noll ( 0! ) kronor. Överlev överlev! Se framåt se framåt!

(Vill dock säga att inget utav det här är tråkigt, det är bara välldigt mycket roligt på samma gång. I-landsproblem, jag vet.)

Tåget jag tog till Stockholm idag körde på en människa. Finns väl inte mycket att säga om det, men jag blev ganska illa till mods för jag både såg och kände krocken. Kanske osmakligt att beskriva men det var blod överallt och man kände hur något drogs och slets under vagnen. Det är tydligen ganska vanligt att folk tar sitt liv så. Men när jag såg tågchaufförens apatiska blick vart jag så himla ledsen för hans skull. Det kommer ju jaga honom fruktansvärt länge, kanske för alltid. Han var ung och såg snäll ut. Vi stod still i Läggesta i två timmar. Han klev bara ur förarvagnen och gick långt bort från alla andra och stod ensam och still. Sen rökte han en cigarett.
Jag hörde en förnäm dam skrika på en annan sj anställd att det var förjävligt att de inte kunde åka vidare. En människa har dött här, en chaufför har fått sitt liv förändrat för alltid och en familj skulle snart få ett telefonsamtal att en nära har avlidit, och här står hon och många fler och tycker att det är förjävligt att de blir sena till jobb och möten. Om det är så vi värdesätter saker så vill jag inte vara en del av mänskligheten heller.
Jag gick till chauffören och sa att jag verkligen var ledsen för hans skull. Att han kunde inte göra något och sen gick jag igen. Han sa inte mycket, men jag anade en viss strimma utav tacksamhet i hans blick.

Jag kom drygt två timmar sent till skolan. Men det var okej med mig.

Igår natt vaknade jag av, ja man vet inte varför, och har tappat all känsel i vänster arm. Så jag vaknar och ser hur en arm jag inte känner sticker fram från under täcket och blir livrädd. Herregud det ligger ju någon i min säng. Sliter av mig täcket och får se att den främmande armen sitter på min kropp. Försöker lyfta den men jag kan inte röra den. Så jag tar med höger hand och lyfter vad som borde vara vänster arm men som mest känns som ett korvskinn. Helt ledlöst. Får ner vänsterarmen över sängkanten och låter den hänga där tills jag sakta känner hur känseln kommer tillbaka. Allt var mycket surrealistiskt.

Idag ska jag lämna in min remix (uppgift i skolan) och ikväll ska jag skriva klart min uppsats (uppgift i skolan). Efter det är det bara slutprojektet kvar (också uppgift i skolan). Känns ganska skönt att kunna ägna tre veckor enbart åt slutprojektet och studier inför examensprovet. Jag gillar min skola jättemycket men jag tycker det här med betyg stör inlärningen ganska mycket för man fokuserar mer på ett betyg snarare än faktiskt inlärning. Därför ska det bli skönt när vi slutar att jag kanske kan jobba med det här och göra så att det låter bra för att jag vill det, inte för att jag ska få en fin siffra på ett papper.

Fick en vision i morse när jag åt frukost framför Efter Tio Med Malou. Jag har ju under sista tiden samlat på mig inspelningsutrustning nog för att kunna genomföra en fullbandsinspelning här på pojkrummet. Planen är således att ägna sommaren åt detta. Och så slog det mig i morse att jag kanske skulle testa att spela in en av mina låtar med bara kvinnliga musiker. Jag känner tillräckligt många begåvade musiker utav mitt motsatta kön för att kunna fråga dem om de vill vara med på en sån grej och sätta ihop ett band. Kan ju visserligen vara äckligt pk och lökigt att göra en sån grej. Men mina avsikter är inte att göra ett politsiskt ställningstagande utan jag vill bara se hur det skulle bli. Tjejer har väl generellt en annan jargong än killar vilket kanske skulle återspegla sig i musiken. Tror dessutom killar besitter större egon vilket säkerligen också påverkar. Ska kolla med lite tjejer får vi se vad som blir av detta.

Idag satt jag barfota på en gräsmatta i solen och åt piggelin. Natten tills idag skrev jag en ny låt. Den var bra, riktigt bra. Texten är inte helt klar, men när jag satt där på gräsmattan idag kändes livet ganska bra ändå, med ny låt och allt.

Och att sitta på gräset och ha det skönt i värmen, det är ganska svennigt. Men riktigt äckligt blir det först när man börjar romatisera "grilla-och-kall-öl-kulturen". Är ganska förnöjd med att varken äta kött eller dricka öl.

Två dagar i rad har jag nu somnat in lite på tåget hem och vaknat till och tänkt att nu är jag snart i Strängnäs. Straxt därpå har konduktören förkunnat via högtalarsystem att "nästa Södertälje". Menvafan... Jag har läst min tidning, jag har kollat på min laptop, jag har tröttnat på min bok och jag har sovit en lite stund och så har jag fortfarande 60 % av resevägen kvar. Detta kanske framstår som ett I-landsproblem av lägre dignitet men då skall jag be att få tala om för er att jag är en person som måste ha någon form utav odiagnostiserad ADHD för när jag har sådär mycket tid men sådär lite att göra så börjar det klia lite i alla leder och muskler på mig. Det främsta botemedlet torde vara sömn. Förut var jag av den åsikten att sömn var ganska överskattat. Men nu vågar jag påstå att sömn torde vara den högsta njutningen som står att finna. Jag aktar det mer än god mat, gott vin, vackert väder, kanske mer än musik och definitivt mer än det där fula som föresgårs mellan män och kvinnor... och mellan män och män... och mellan kvinnor och kvinnor...och mellan en man och två kvinnor eller två män och en kvinna... och alla andra möjliga tänkbara konstellationer. Till er som fortfarande håller på med sånt säger jag bara: Sov istället, så slipper ni få påsar under ögonen.

Dags att klubba in här och gilla för glatta livet:

http://www.facebook.com/pages/Carl-Carlsson/135139141873?sk=app_178091127385

Har läst i Bon att det är stället att hänga på om man vill vara inne i sommar.

Har varit och gjort av med pengar på Weekdays Vip-kväll. Jag var ganska duktig ändå. Har blivit mer skeptisk när jag provar kläder. Kommer jag verkligen gilla det här? Är den jag? Till slut köpte jag ett halsband, ett linne, senilsnören (ett ord jag inte gillar), ett par jeans, två par strumpor, två par kalsonger och en huvudbonad. Egentligen vill jag bära allt imorgon men jag tror vi skall fota pr-bilder för mig (som musiker, inte bara som skön snubbe) och då vill jag ha något mer dystert än ljusblå jeans. Fotografen Jesper hade tydligen glömt sin kamera i Gävle tror jag så jag vet faktiskt inte hur vi löser det hela. Det skall tydligen regna dessutom. Jag pratade lite med bloggerskan Hanna Fridén om saken. Hon föreslog att vi skulle fota i botaniska trädgården om vi fick tillstånd. Jag skulle givetvis tycka att det vore helballt men som sagt kommer vädret inte tillåta. Jag är inte heller så förtjust i inomhusbilder. Det hela kommer säkert sluta med att vi fotar något deppigt i regnet. Eller skjuter upp det hela eftersom vi inte har någon kamera.

Satt på T-Centralen idag, bredvid mig satt Laila Bagge. Helt plötsligt kom inspirationen som en spya upp ur magen och jag skrev det här på att papper innan jag visste vad som hade hänt. Jag tror någon vill att jag skall göra en låt utav det.

jag vaknade en morgon
från en dröm där du älskade mig
åh natten, varför gör du så mot mig
jag sätter mig naken i gräset tills dom kommer och hämtar mig
och låser in allt jag känner igen
jag lägger mig i vatten och sköljer bort ditt namn från min mun
jag går ut i luften och suger in våren för att glömma doften av ditt hår

snälla sig mig hur jag skall riva loss ditt ansikte från allt jag ser
och fylla hjärtat med någon annan fastän du fyllt varenda kvot
i en kärlek du aldrig önskat dig eller bett om
just där har du slagit rot
du som skulle vara min ena lunga och jag skulle vara din
att säga jag älskar dig var ett perfekt sätt
att avsluta en vacker vänskap

låt allt vackert brinna som jag brann för dig
låt mänskligheten dö i den grav hon själv grävt
låt någon annans morgon gro
låt någon annans skönhet stå i blom
allt som någonsin var vackert, det var du
och nu är du förlorad

Tjabba Maj. Maj kan mycket väl vara min favoritmånad. Jag vägde mig i morse. 69,2 kilo. Jag är ganska nöjd med det faktiskt. Utöver att väga mig brukar jag alltid ge mina bladväxter lite vatten i början av varje månad så jag ska även se till att få det gjort idag. Det jag egentligen ville förmedla här är att jag håller på att jobba på en gilla-sida för mig själv som musiker på facebook. Det kan vara bland det mest egoistiska jag gjort i hela mitt liv men jag verkar vara så illa tvungen. Min lillasyster har faktiskt köpt en systemkamera och är ganska duktig på att ta bilder så jag funderar på att låta henne fota en fin pr-bild.

På lördag verkar det inte bättre än att jag spelar på något event för Miljöpartiet i Enköping. Så är man miljöpartist och skall dit så ses vi.

I midsommar spelar jag och bandet i Trollhättan och kanske i Eskilstuna.

Just det, sidan. Den är i uppstartsläge men gå in och gilla så växer den med tiden. Allt kommer sköta härifrån från och med nu.

http://www.facebook.com/pages/Carl-Carlsson/135139141873?sk=app_178091127385