Carl Carlsson

Idag sprang jag en Orientering. Den var nästan åtta kilometer lång. Nu har jag blåsor under fötterna och ont i benhinnerna. Utöver det har jag hunnit med att testa mitt nya tvåhundrakronorsschampo och repa. Repet var kul, fast vi har börjat med den fula ovanan att snacka mer än att repa. Vi repade in min nya låt också. Vanligtvis brukar bandet klaga en del när jag visar en ny låt. "det här snott här" "Sådär har du bara för att dom har det" "Jag tänker spela såhär istället". Idag nämde Niko att ackordsgången påminde om en ackordsgång i en annan låt jag skrivit. Jag upplyste om att möjligheterna är begränsade och att ackordsgångar är en bristvara. Jonas försökte flika in att jag textmessigt blivit mer influerad av Krunegård. Första gången fattade ingen, så Jonas försökte igen. När ingen skrattade och jag sa att det inte alls var så byttes Jonas rödlätta hånflin ut mot ett seriöst ansiktsutryck. När jag sedan förklarade att refrängen på nya låten var inspirerad av en textrad ur en Belle & Sebastian-låt var Jonas inte alls upplagd för att retas längre. Trots detta gick det förvånandsvärt bra att repa in den.
Sedan åkte jag hem, men jag åt inget. Det ångrar jag nu för nu är jag hungrig.

Framför mig har jag nu en spännande vecka. First Musik har lovat att min Vox kommer denna vecka, På Tisdag är det Thé-provarkväll hos Jeppe, på onsdag har jag lovat att spela in Jonas, Jeppes och någon Emmas nya projekt (låter lite Dylan), på torsdag kommer Maja och på fredag skall jag rida med Eleonor och sedan på kvällen skall Maja och jag se Moneybrother. Jag skall försöka skriva klart mitt filmmanus också. Det blir spännande.

Gick till arbetsförmedlingen idag. Det sög. Varför är dom övertydliga och behandlar en som om man hade Downs Syndrom? På riktigt alltså? Man kände sig som ett oförstående barn. När dom talat om för mig hur en dator fungerade fick jag själv fylla i åtskilliga sidor om vad jag har för kompitenser. Därefter fick man boka tid för något slags möte. Första tid var tisdag nästa vecka. Jag börjar nog mer och mer inse att det här med att skaffa jobb ligger på mitt eget bord snarare än hos de som faktiskt har det som jobb att fixa jobb åt folk. Men det är ju klart, något skall ju dom jobba med. För om inte Af fanns skulle dom vara arbetslösa och behöva söka jobb. Och då skulle dom gå till Af, men det fanns inte för alla som jobbat där blivit arbetslösa. Kanske hade vårat samhälle sett bättre ut då.

Jaja, åter till mitt riktiga jobb som superrockstar. Jonas, jag och Jesper åkte hem till och repade. Det lät bra stundvis. Vi spelade in allt och jag lyssnade igenom det hela. Bäst var mellansnacket. Sämst var början på Carl Du Lever I En Dröm och mitt melodicaspel på Tåget. Nya låten Fri Från Kungen är så bra akustiskt att vi kanske borde spela in den så och aldrig igen. Dessutom så ser det lite brunt ut på el-gitarrsfronten i vilket fall. Finishen jag vill ha finns visst inte längre och den enda som finns är den helt vandliga astråkiga svart och den andra helt vanliga astråkiga antique burst. Nu har säkert ALLA som läser det här dom färgerna på sina gitarrer och blite jätteledsna. Förlåt. Vi gick i alla fall och tröståt pizza. Dessutom hade pappa lagat torskfilé så pizzakvällen passade utmärkt.

 

Ni har hört mitt gnäll, mitt hat, min ångest, min sorg. NU är det äntligen över. Jag sitter helt civilt med massa packning i ett parkområde nära ringvägen och väntar på mitt band.  Precis brevid Wallins Bageri om någon känner till det. En tjej med kort kjol och enorma silikontuttar går förbi hand i hand med en tjock kille. Han är rätt ful men ser ut att ha dyra kläder så jag antar att hon ligger med honom för att han betalar hennes plastikopperationer.
  Det jag vill komma till är att jag är fri. Jag är en vildkatt. Ingen bestämmer över mig längre. Jag är min egen att göra vad jag vill med mitt liv. Det är värt mer än alla pengar och allt för mig. Jag skiter i om jag blir socialfall. Bara jag får vara fri.

Nu när min stora sorger är över kommer innehållet i den här bloggen bli lite trevligare. Eftersom jag antagligen kommer bli en gladare person. Det sista som hände innan vi för alltid lämnade grindarna på K1 var att Majoren sa att han hoppades att vi tagit med oss något ut i livet. Att vi fått ut något av det här året. Jag tänke; Ja jag fick ju ridhjälmen och tre nya vänner. Sen fick jag ett ärr på ryggen efter ett hästbett också. Han ville också säga att har man en gång varit en Lovdargon, är man alltid en Livdragon. Lite som Aids tänkte jag. Har man en gång fått det blir man inte av med det.

Sammanfattning: Fuck you auktoritära människor och fuck you Kungen.

Seriöst, Seriöst, Seriöst!

Jag skall snart sätta i mig mina sista fem pannkakor i lumpen. Därefter skall vi ha TGZMCOF. Det vill säga The Grand Zlam Muck Championship of Fotball. Jag är så bra på fotboll att jag är waterboy i andralaget.  Sist idag skall vi lämna in all återstående militärmateriell. Det vill säga uniformen vi bär till vardags samt fyskläder, strumpor och kallsonger och en väska. Jag har slitit av alla mina kragspeglar och tygbitar med diverse symboler som menar på att jag på något vis någonsin skulle ha varit en Livdragon. Nu bär jag endast min namnbricka och en knapp med texten MUCK.

Angående mitt inlägg igår. Det blev ju en liten diskussion om det där och jag får anta att många tror att jag är bortskämd och bara lever på mamma och pappa. Det är ju inte helt sannt och jag skall försvara mig lite. Även om Mamma är rätt bra på att göra inlägg här om hur mycket hon enbart agerar städkärring i vårt hus för att smutskassta mig. Detta är snicksnack och lögn. Mamma lagar mat och städar huset, förutom Mitt rum. Pappa fixar med min bil. Som motprestation vet pappa att skulle han någonsin behöva hjälp med en gitarr skulle jag lösa det åt honom. Gällande Mamma så hurvida jag städar eller inte städar mitt rum är väl min ensak så länge jag inte tvingar henne. Vilket jag inte gör. Gällande Mat; Jag lagar inte mat för mamma och pappa bestämmer alltid vad vi skall äta utifrån någon schema de gör upp. För det mesta är det onödigt krånglig mat som kanske inte blir lika god för att värdera upp det jobb det tagit att tillreda. Typ grytor, pajer och diverse. När dom inte gör det så blir det oftast kokt fisk med sönderkokt potatis eller köttbullar och pasta utan sås. Alltså extremt lätta saker. När jag sedan försöker spexa och laga lite i mitt tycke spännande mat skriks det mest över att det är oätbart. Därför lagar jag inte mat. MEN jag tvingar inte heller någon att laga åt mig. Vill jag äta tar jag youghurt och Müsli. Ingen tvätter heller mina kläder, inte äns jag.

Kontena: NEJ, jag gör INGENTING själv. MEN jag tvinger heller inte någon annan att göra det. Jag ligger alltså som jag själv bäddar och trivs rätt bra med det. Kommentarer som "När du mognar och flyttar hemmifrån kommer du inse hur bra du haft det" eller "du kommer inte klara dig då" är alltås helt onödiga eftersom att när jag flyttar hemmifrån kommer det vara precis likadant. Ingen städar eller tvättar. Däremot får jag laga den mat jag vill utan att någon klagar. Och jag slipper bacon, korv och fisk. För det är bland det äckligaste jag vet. och svamp.