Carl Carlsson

Agnes undrade vem jag fick min keramikbajs utav. Svar: Min lillasyster Anna, snart 11 år. Vi gillar bajshumor.

God Jul och allt det där på er. Tänkte bara inleda med att svara på kommentaren från förra inlägget. Jag visste att jag skulle få mothugg av någon för att jag sätter labels på folk. Om man spanar lite i ämnet märker man ganska snart att menatliteten att kategorisera sig själv är beroende av vilken musik man lyssnar på. Lyssnar man på Hiphop och har stereotypa hiphop-kläder så kallar man sig gärna för Hiphopare. Det samma gäller faktiskt i princip alla musikrelaterade livsstilar förutom Punk och Indie. Dock skall man även här göra undantag för fjortonåringar som göra revolt och väldigt tydligt vill klargöra att de är "punkare". Jag hade en sådan tjej när jag gick i åttan. Vissa fastnar i detta stadie hela livet. Jag ser inget fel i kategorisera mig själv som en Indiepopare. Jag lyssnar nästan bara på Indiepop och klär mig precis som jag vill. Vilket är grundtanken med Indie, att vara oberoende av trender och pengar. Idag finns det ju Indie och sen finns det Indie. Den ena, ett begrepp som innebär att man är oberoende. Det andra en trendig stil med rötter i ordets ursprungliga mening, dock inte ett dugg oberoende av varesig trender eller pengar. Utan att låta prettantiös vill jag nog påstå att jag tillhör först nämnda variant. Dock med stänk från den senare.
Egentligen vet jag inte vart jag vill med detta utlägg mer än att varför ska det vara så svårt får uppenbara Inidiekids och Punkare att bara säga det "Ja, jag är Punk". Det är nästan som att komma ut som homosexuell. Men där bisexuella fyller ut med "Jag blir inte kär i ett kön utan en människa" säger indiepoparen "jag är bara den jag är, man kan inte stoppa mig i ett fack". Det är Indiepop i ett nötskal. 25:e December-bloggar i ett nötskal är att skryta med sina julklappar. Jag är inte den som vill tala om att ALLT DET HÄR FICK JAG FÖR JAG ÄR RIK OCH LYCKLIG OCH BORTSKÄMD. Jag tycker faktiskt egentligen att det är lite odrägligt och skylta med materiella ting och samtidigt synd att föra fokus från Julens egentliga innebörd. Men så slog det mig att, nu när det här inlägget ändå handlade lite om personidentifiering, att det kanske skulle hjälpa någon att förstå vem jag är. Om de visste vilka saker jag fått i julklapp. Därför; en julklappslista.

En T-shirt med regndroppar på
En Corps Cart till Warhammer
En Dvd-box med Zombiefilmer
Fyra Kaféskedar
Capo till gitarren
Mikstativ
Puffskydd
Snappsglas
Raggsockor
Simpsons-strumpor
Tekanna
En Tavla med Mig & Maria
En Tavla med bara mig (Asnajs!!!!)
Mango-te
Mynt & Sedlar
Prenumeration på Sonic
Frida Hyvönens skiva >>Silence Is Wild<<
Håkan Hellströms skiva >>Något nytt, något gamalt, något lånat, något blått<<
En bajskorv i keramik
Armband
Fikapåse från Kahls
Biobiljett

Det var så mycket så nu skäms jag.
God Jul

Dan före dan för dopparedan. Och just nu sitter jag och väntar på Dan. Han är asseg i vanlig ordning. Ingen hade riktigt tid med oss. Vi hörde av oss till William, Martin, Jonas, Johan, Joel, Henke, Max och Niko. Kanske fler till och med. Ingen kunde hänga lite. David sket vi i att ringa för han fyller år och kan säkert ändå inte.
Meningen är att vi ska ha julmys. Jag funderar på att plocka fram filmen Bad Santa. Och kanske bjuda på Te. Jag tror inte att Dan gillar Te. Men han är en sådan männikska som skulle tvinga i sig det och säga att "ja, det här var ju gott" fast sådär halvhjärtat så man hör att han tvingar fram orden. Det är Dan i ett nötskal, på ett gulligt vis. Jag ska fan göra det.

Det som skall pointeras är att Dan och jag ska fira lite Jul. Trots att vi snart är 20 år. Häromdagen hörde jag en tjej på stan säga att "nu när man är vuxen är julen inte så rolig längre". Nu är det så att just den där tjejen gick på samma högstadieskola som mig så jag råkar veta att hon är 17 år gammal. Hon försöker dessutom, med kläder, smink, metall-bitar-i-ansiktet och håret ge skenet av att hon lyssnar på Punk. Kanske hävdar hon även att "punk är inte bara musik, det är en livsstil". Hur vida det citatet stämmer låter jag bli att gräva i. Men kanske är det så att man som punkare är vuxen vid sjutton års ålder. Kanske är det för en punkare ganska värdelöst med Julen. Man kanske är lite för cool, eller för punk, för julen. Min lillebror är också sjutton år och kör någon blandning mellan reggae,grunge samt second hand på sina kläder. Han verkar inte heller riktigt gilla det här med Jul. Eller han vill inte ha något julpynt iallafall. Förmodlingen ser han också sig själv som vuxen. Tur för mig är att jag ser mig själv som Indiepopare och absolut inte för vuxen för julen.

Idag fyller David år, tror jag. Grattis.

I vilket fall har jag Jul-ledigt i tio dagar nu. Och det är skönt. Här är en film från min arbetsplats.



Var det skönt!?