Carl Carlsson

Är på jobbet och väntar på att min kollega skall sluta så vi kan gå till BR-leksaker och låtsas att vi är barn som ska önska oss leksaker i julklappar. Lyssnar dessutom på filmscoret till Landet För Länge Sedan. Det är så fint att jag nästan gråter under vissa partier. Tänker jag på min döda katt och lyssnar på det här kommer jag garanterat göra det.

Hanna på jobbet menar att jag borde skriva en bok om mitt liv. Kanske inte främst mitt liv utan kanske mer om alla spännande människor jag mött genom åren. Först kändes det som en bra idé. Men sen kom jag på att nästan alla historier har genom åren liksom kryddat sig själva för att passa bättre som berättade anekdoter. Så förmodligen skulle boken bli läsvärd och spännande. Men den skull också innehålla en stor del förtal. Och sånt kan man ju bli stämd för. Folk gör ju i stort sett vad som helst för lite pengar.


Utöver det gör jag stora framsteg gällande utvecklingen utav min självdisciplin. Till exempel nyss var jag på Weekday och de hade fått in en fin blå långärmad t-shirt. För ett år sen hade jag köpt den på stört. Nu tänkte jag att jag kanske ska vänta någon dag först. När jag sen kom till mitt rum så gick jag genast och bytte kläder till aningens mer komfortabla, därefter städade jag i ordning lite och SEN satte jag vid laptopen och kollade facebook. Jag ser gärna ytterligare steg i den riktningen, till slut kanske jag till och med får viktiga saker gjorde i tid.

Insåg för någon dag sedan att jag genom åren burit såväl fula kläder som fula firsyrer. Här kommer några favoriter.

Kära, kära rökande vänner. Snart kommer jag göra slut med er. Jag är inte den som är den. Hade inte folkpartiet kallat sig själva för liberaler hade jag kanske vågat kalla mig liberal. Nu gör jag det inte, men jag skall säga som så att jag har - trots att jag absolut inte förespråkar det - en liberal hållning till hurvida folk i min direkta omkrets tar ett bloss. MEN! På sista tiden har jag märkt att folk tenderar att röka innomhus. Alltså under tak, ovanför golv och mellan väggar. Även här måste jag påstå att jag faktiskt inte lider under själva akten utan det som drabbar mig drabbar mig allt som oftast i efterhand. När mina näsa neutraliserats märker jag att mina kläder liksom sugigt i sig utav röken. De luktar faktiskt piss-illa.
Så för mina kläders eget bästa, måste jag härmed avsäga mig alla tillställningar där det röks innomhus.

Vinterkräksjukan slog till. Två dagar efter att jag sagt till min vän Martin att i år får jag inte få den eftersom jag ej längre bor hemma och inte har en mamma och pappa till hands som kan ta hand om mig. Antar att det är straffet för att jag började kaxa mig med mitt världsmästaraktiga immunförsvar. Ödet dock var dock hyfsat snäll mot mig den här gången kan jag säga utan att gå in på allt för många detaljer. Mer som ett varnande pekfinger än ett straff.