Carl Carlsson

O-ringen Dag 6

Idag gick det lite bättre. Och att man fick åka lift till starten tog ju Orienteringen till nya höjder, fniss.
Men ärligt börjar det bli lite segt nu. Den här dagen har inte äns haft ett dagens klimax. Dock nådde jag och Thomas Werme höjden av filosofiskhet när vi insåg att det antagligen finns folk i Sverige som heter Anders Eklund. Kul för dem...

Imorgon är det sista etappen. Ryktet säger att det kommer bli svinjobbigt. Jag gråter.

God Natt.

O-ringen Dag 5

Idag gick det bättre, fast fortfarande för dåligt för att skriva om det. Därför byter jag även idag helt av samtalsämnet.
Det slog mig nämligen att jag, igår när jag skrev om tjejer, glömde den egentliga och huvudsakliga anledning till att man springer O-ringen. Jag vet vad ni tänker, och NEJ, det är inte Remmarna som säljs i vagnar utplacerade strategiskt över hela området med fem meters mellanrum. Det är Orienteringsdiscot.
Som jag ofta brukar skrävla för mina fotbollsvänner i Ärla; "orienteringsfester är dom vildaste och bästa". Och faktum är att det inte bara är manligt märkvärdighetsljug, utan helt sant. Jag har aldrig varit på en krog eller ett disco som kunnat mäta sig med till exempel discot på daladubbeln. För att inte nämna O-ringendiscona.
Nu har ju jag haft en liten formsvacka, vilket är ett ganska milt vis att uttrycka sig på. Man kanske snarare skulle kunna säga att jag inte sprungit en meter på tre år. Jag slutade Orientera när jag började gymnasiet, ni vet "Estet, inte Athlet". Det höga priset för att passa in i nya klassen: INGA FLER ORIENTERINGSDISCON. Ett helt orimligt krav, har det gått upp för mig. Därav en nystart.
Iochmed att det blev av att åka till Sälen iår så taggade jag enormt efter discot. Så mycket att jag lät Maria bestämma kläder åt mig så det skulle bli bra. Tydligen fanns det 1800 biljetter. Min tanke var "Det här kommer bli asfett". Min tanke nu är "Det här kommer inte bli alls". Redan innan tävlingarna började var biljetterna sålda, varenda en. Hur har det gått till? Har folk köpt upp dussin med biljetter, går dom för dubbla priset på Ebay? Är det 16åringar som passat på att förbeställa för att slippa legkoll? Mycket brister i arrangemanget kan jag tåla, men det här får arrangörerna styra upp. Annars blir jag så illa tvungen att bryta lagen.

Nu ska jag hålla käft och sova säger Mamma. Godnatt.

O-ringen Dag 4

Här kommer ett inlägg om den största anledningen till att man åkte på O-ringen som lite, och egentligen nu med om man inte vorre en paxxad kille som jag; Orienterartjejer i tajts. Har en känsla av detta inlägg upprör min, helt orienteringsfria flickvän Maria. Hon har aldrig orienterat och är inte speciellt förtjust i skog och lera, men jag ger dett par år. Förlåt för dagens inlägg Maria. :) Men det finns en anledning till att jag inte nämner dagens etapp, och den syns på tiden till min tredje kontroll.
Angående O-rienteringstjejer: Som ett mindre barn var jag en charmör, tänk lite Sune. Medans mina kompisar sattsade på Orienteringen var det tjejer och gratisgodis jag spanade in mig på. Förmodligen gick det bättre på godisfronten. Jag borde ha sattsat på löpningen, för flickorna gav aldrig ordentligt utdel. 2002 dansade jag med en brittisk tjej på discot. Hon gjorde vissa närmanden, men drog sedan. Två år senare, i göteborg såg jag hennes namn i startlistan varpå jag lite egenkärt vandrade till det brittiska campet och frågade efter henne. Hennes vänner blev ganska fnittriga, men tyvär såg alla ut som troll. Får mig att tänka lite på den där Doktor Kosmoslåten "I England är alla brudar fula". Hur som, när vi väl fick tag i tjejen, visade hon sig vara lika snygg som ointresserad. Lite halvtaskigt ljög hon att hon inte mindes mig och drog. I göteborg fick jag annars ett litet napp utanför Åhlens. Hon var inte Orienterare och åkte straxt efter att vi träffats hem till dalarna.
Det närmsta jag kommit lite puss och kram var nog under O-ringen 2003. Jag minns inte hur jag kom i kontakt med tjejen, det var väll på ett mirakulöst pinsamt viss, varpå jag förträngt det. Under veckan såg vi varje dag efter målgång och småpratade och det här var på tiden det faktiskt var två Discon. Möjligen lyckades jag få till en dans just där och då. Och, att inte glömma, hon var vacker. Brunt hår, bruna ögon, precis som jag gillar. Och så till slutklämmen. Sjätte Etappen. Sista Discot. I ett varmt svättigt tält. Om jag inte minns fel fick jag sista dansen, men vågade inte klämma till den där pussen. Om jag inte minns fel var jag nog helt okysst då, vilket antagligen bidrog till min osäkerhet. Jag tappade bort henne i kön ut. Som en riktig gentleman stod jag och väntade utanför för att få eskortera henne hem eller kanske till och med springa runt området igenom natten. Hon kom aldrig och efter mycket letande fann jag henne, halvt uppäten av en av toptiokillarna i min klass. Jag och Anders Granberg, som fick lov att sörja med mig, gick och hälde ut en öl i huvudet på någon som somnat utanför Discot för de äldre. 
Idag när jag komm till etappen såg jag henne igen, för första gången sedans. Efter en noga granskning insåg jag att hon inte alls var snygg. Efter en ännu nogare granskning insåg jag att hon hade en kille. Efter en ännu nogrannare granskning av honom insåg jag att han var en småtjock brattig kille i tjock stickad tröja med v-ringad krage. Insikten om hennes olycka gjorde mig belåten och gav mig en känsla av hämd. Sedan kom jag på att hon förmodligen var bland de bästa i sin klass och jag bland de sämsta i min. Lyckan sjönk en smula. Jag försökte muntra upp mig med att jag faktiskt spelar i ett band som har mer än 30.000 plays på myspace. Det hjälpte inte så mycket. 

Men jag har Maja, orienterare eller ej, hon är finast och bäst!!! 
 
Dagens klimax!  När Pappa hotade med att komma tillbaka med en grusig glass om killen i glassståndet la upp hans tre glasskulor så att dom trillade ur struten.

O-ringen Dag 2

Dag två som sagt. Att konstatera, sängarna här är inte av toppklass. Ändå lyckades jag sova fram tills tio. Då föstes jag upp, för nu var det brådis. Egentligen fanns det inget att brådska till något alls. Mamma och Pappa vill spana in centralorten och det skulle göras tidigt. Mamma hann inte mer än fram innan hon skulle tränga in sig i sporttältet och tvinga på Anna allt hon hittade i fyndhörnan. Dock känner jag att detta inte leder någonstans så jag kan bara avsluta det snabbt med att det var trist. Värre blev det när jag gick förbi en spegel och insåg att jag såg förjävlig ut i mitt korta hår.
Senare under dagen hann vi med två sporttält till. Ser jag en ljusblå vindjacka till lågpris till den här veckan avlider jag.
Sedan skulle vi åka runt hela fjället och "se på saker". En gång konstaterade pappa att "Om fem kilometer så kommer det där och det där". Det kändes ganska uppgivet att det var fem kilometer mellan varje sevärdighet.
Vi passade dessutom på att svänga förbi Norge. Där har man gula vägsträck istället för vita.
Dessutom har det regnat i pricip hela dagen, vilket känns uppgivet inför morgondagen då tävlingarna börjar.  Detta till trotts har Smhi lovat för halvbra väder.

Dagens klimax nåddes när pappa visade fingret åt en gubbe i traktor som stoppade trafiken längst med Åres enda asfalterade väg.
Imorgon skall jag söka umgänge med likasinnade, mest för att överleva ett par dagar till.

O-ringenkrönika Dag 1

I fjol var det tänkt att jag skulle skriva Krönikor angående O-ringen för Eskilstuna-Kuriren. I vintras lät jag hålla kontakten med sportredaktionen sval, då sparsamheten håller hungern vid liv. Tyvär var jag så sparsam att det hungrande djuret antingen dog av svält eller hittade ett annat, omän mindre gott, djur att tugga i sig. I klartext, jag blev av med jobbet. Och eftersom hämd är en av mäniskans största instinkter tänker jag helt inofficiellt skriva små inlägg och varje dag uppdatera just dig som förmodligen skiter fullständigt i Orientering med vad som händer här i skogslöparens svar på Hultsfredsfestivalen. Och det finaste av allt är att jag inte behöver skriva ett skit om resultaten i Elitklasserna eller hur fantastiskt det är att det rika underbarnet från Stockholm vinner sin urkammade klass för fjärde året i rad. Nej jag kommer fokusera på det fina med O-ringen. Det som pingstkyrkan i Ärla gett oförskämt dåligt rykte med sin strategiskt utplacerade reklam-inför-söndagens-gudstjänst-skylt; Gemenskapen.

För dig som inte känner till O-ringen kan jag som enklast förklara det som Orienteringens svar på Gothia Cup. Till skillnad från Gothia, förutom då att jagandet av boll utbytts mot jagandet av orange-vita tygbitar, är O-ringen ett mobilt arrangeng. Gothia håller sig i Götebrog varje år medans O-ringen, eller femdagars som det också kallas, flyttar omkring i hela landet från år till år. Just tvåtusenåtta förefaller det i Sälen.
Den första dagen, dvs idag, gick till störren delen ut på att transportera sig från hemorten Ärla till slutdestination Sälen. Detta tog ungefär fem timmar, vilket är samma som det tar att åka med bandet till Småland och spela. Dock var bandet utbytt mot en måttlig skojfrisk husvagnsfamilj utan husvagn och klimax nåddes när vi såg Gunde Svan med son i en flådig bil. Förmodligen skulle de till grannkomunen och köpa Korv.

Annars har inte dagen utmynnat i i något särskilt konstruktivt förutom att jag förläst mig i ett lösnummer av Sonic, vilken jag är farligt nära att teckna en prenumeration på, samt den totala insikten i att alla hus norr om Västerås är skabbigare än rävarna i Stenkvista. Godnatt.

Jag är trött idag. Har Orienterat Fradag, Lördad och Söndag. Det slet på kroppen. Dessuom lyckades jag bita mig kraftigt i tungan förut idag, så det gör grymt ont och har blivit en stor blåsa. Jag har även märkt att jag fått mjäll av att duscha i Orienteringsduschar utan schampo. Som om inte detta var nog håller jag på att få ont i halsen igen också. Och sen känns det som om jag bara har fula kläder. Och feta lår.
Dessutom har mamma smällt upp en stor säng på mitt golv som min Ol-lompis Therese hade när hon sov här i Helgen. Mamma vägrar ta bort den efter sig och jag är för trött  för att göra något. Jag ska nog sova, så det blir måndag. Måndagar är bra, när man är arbetslös. Hela världen är vaken innan mig och jag kan ta en promenad i sommarvädret innan frukosten, vilken jag äter på trappan och solbadar medans. Efteråt tar jag en stor kopp Te för att sedan ligga i hängmattan och leka med melodier. Inget lönebesked i världen kan gorrgöra för att missa en sådan måndagmorgon.

FRA-Lagen är bra!

Den nya fra-lagen som alliansen röstat igenom i Sverige är ju jättebra. Om man till exempel sitter i ett borgerligt parti, låt oss säga Moderaterna, och råkar bli Stadsminister så kan man ju lätt hålla koll så inga terrorister ringer upp varandra och säger "Hej du, jag har glömt vart och när vi skulle spränga idag" varpå terroristkompisen svarar "där och då". Då kan ju Polisen lätt stoppa det hela och nya bägge terroristerna i Öronen. Stadsministern tycker då att han gör ett utomordentligt jobb när han sätter P för banditer och uslingar. Han vill ju självklart sitta kvar på sin psot och forstätta göra sitt fantastiska jobb. Men det svenska folket håller inte med, nu vill vi sa Sossar i regeringen. Det vill inte sittande regering. Och det är nu det fiffiga med Fra-lagen kommer. Nu kan ju regeringen om dom vill spåra upp sossar och andra ickeborgerliga och lätt som en plätt sätta dem i finkan. Och alla som prottesterar? In i buren med dem också. Och Homosexuella är väl inte så värst vidare dom heller? Lås och bom på dem med. Sen behöver det ju inte vara Moderaterna som utnyttjar detta, det kan ju nästan lika gärna vara Sverigest just nu mest växande Parti SverigeDemokraterna. Är inte Fra-lagen fantastisk!?

Brilijant Affärside!!!

Jag kom just på att jag borde öppa en butik. Den borde heda något fyndigt i stil med "Carls Butik" och jag ska sälja allt som passar mig. Jag skulle ha videouthyrning med BARA skräckfilmer från 60-, 70- och 80-talet. Möjligen någon från tidigt 90-tal också. Sen skulle jag ha ett rum med fik där alla möbler kommer från Ikea där jag skulle Dj'a Boys Noice, Andreas Tilliander och Minilogue hela dagarna. Vi skulle bara servera enkla saker som Svart kaffe, helt utan mjölk och socker och larv. Ibland skulle vi ha temakvällar och nattöppet och plöja igenom alla avsnitten av Mighty Max eller Thundercats. Ibland skulle vi kolla på Zombiefilmer. Ibland när vi inte bjuder på film eller musik kanske man skulle kunna plocka fram serietidningar från en hylla på väggen. Gamla 90-talsnummer av Turtels, Spiderman, Mad, Megapython och kanske, bara kanske Chock om jag fick tag i någon. 
Det skulle också finnas ett litet hörn med ett fåtal Warhammerprylar, förslagsvis vid sidan av Videouthyrningen. Ett standardutbud som jag egentligen mest skulle köpa av själv och kanske de närmast sörgande likaså.
I ett tredje rum skulle jag ha livsstilsprylarna. Jag skulle sälja Indiepopbandsmerchgrejer samt Cheap Monday. Om företaget gick bra skulle jag anställa en tjockis att sitta och sy upp brallor åt folk. Jag skulle även sälja Cd-skivor, fast bara Indieartister, fast jag skulle ha ett bra utbud sådanna. Lite Dvd-filmer också. Zombiefilmsboxar eller gamla säsonger med 80-tals barnprogram. Jag skulle ha en sporthörna med Orienteringsskor och kompasser också. Moderater, Nazister och mode-överklass-fika-på-stan-med-flickorna-varje-dag-tjejer skulle åka ut med huvudet före. Och sånna där som hälsar med ett grovt handskak som liknar en high five också. Jag tror det skulle slå stort!!!

Intrigen har kommit till sin enda. Läs nedan:

Sms 1:
Äntligen hemma! nu ska jag sova järnet!
Från Maria Till Carl 22:37

Sms 2:
Gör det så du blir glad! Älskar dig.
Från Carl till Maria 22:38

Sms 3:
Jag är Glad! Älskar dig med pussi pussi
Från Maria till Carl 22:39

Nu slipper jag köpa blommor till imorgon när vi ses. :)

Idag var det meningen att Niko skulle ha kommit till Ärla. Vi skulle ha plockat fram våra nördiga sidor, eller iallfall jag. Niko brukar inte vanligtvis visa någon annan sida. Men Niko hade glömt att se till att han fick skjutts till stationen och var inte hårdning nog att cykla/gå. Så det blev helt enkelt inte av.

Senare på kvällen ringde jag Maria, som varit i Göteborg i två dagar och som jag har saknat jättemycket. Maria verkade måttligt förtjust i att prata med mig. Hon försökte skylla det lite på att man inte fick prata på tåget. Jag trodde henne inte. Hon menade på att det faktiskt satt skyltar med texter som bad passangerare vara tysta. Jag blev nog lite besviken att hon inte var glad att jag ringde så jag klagade på hennes entusiams. Då tyckte hon att jag var lite väl känslig somblev grinig för en sådan grej. Vad Maria inte tänke på var att ett av mina ex hade visat ungefär samma entusiams när jag ringt för att kolla hur det gick när hon var på en liknande resa för ett par år sedan. När hon sedan kom hem gjorde hon slut och berättade att hon dessutom varit med en annan under resan. Om jag nämt detta för Maria hade hon nog förstått mig, men relationsexperter på Tv säger att man aldrig ska prata om sina ex. Relationsexperter säger också att man ska välja sina konflikter. Jag valde att inte välja denna.

Imorgon ska jag till Biblioteket, så är man en galen stalker är det där man ska hänga.

Om man ska driva en lyckad blogg ska man nog vara tjej. När man är kille har man ju egentligen mest killkompisar. De tjejkompisar man har är de man blir tvingad att ha för att ens killkompis är ihop med dem, alternativt att man har syndiga avsikter. När man, som jag, har flickvän får man inte ha syndiga avsikter mot andra tjejer, än just sin egen vilket leder till att de enda tjejer man umgås med är sin flickväns väninnor och sina killkompisars eventuella tjejer. Alla andra kontakter med kvinnor är värdelösa då dom är helt odugliga till roliga grabbgrejer som att bråttas och slåss.
I vilket fall, killar lider brist på kvinnliga kontakter, och min situation kommer säker förvärras efter detta inlägg.

Jag har noterat en viss saknad av kommentarer på mina inlägg, vilket är både tråkigt och märkligt då jag helt medvetet gjort ett par stötande inlägg bara för att få någon att skriva något i stil med att jag är Dum i huvudet eller något.
När man däremot läser tjejers bloggar, som oftast brukar vara betydligt sämre än min egen, fullkomligt vimmlar det av kommentarer. Säkert sju, åtta stycken per inlägg. Man blir ju aningen orolig att man skulle vara fruktansvärt opopulär tills man kollar inläggen. 16 av 17 gånger visar det sig att samtliga inlägg är skrivna av de närmaste kompisarna och i princip uteslutande ser ut såhär:

"åh vad gullig du är gumman <3<3<3 pusspuss, i helgen ska vi supa :P:P:P!!! <3<3 biiiiaaaatch :P:P<3<3<3<3(a)"

Det är alltså den feminina falskheten somsmygit sig in. Ingen annat än pliktkommentarer, och helt hjärndöda sånna dessutom. Slutsats; Anledningen till att jag inte får så många kommentarer är att jag inte har så många tjejkompisar, medans jag har destofler killkompisar. Dessa killkompisar är för dumma för att komma på något smart att skriva, men för smarta för att skriva något dumt!