Folk som inte kunde köpa och folk som kan köpa

Läste lite om statare i morse. Det var ganska synd om dem. Gick upp vid soluppgången och slet som arslen till solen gick ned. För detta fick de ingen lön men någon form av tak över huvudet, lite mat, lite kläder och en ledig lördag om året då de passade på att förflera sig. Det var inte ovanligt för en statarfamilj att ha tio ungar. Ett ganska otaktiskt drag då det enda man egentligen ägde var lössen som kröp på ens huvud.

Idag känner jag en enorm köplust. Dock har jag ingen aning om vad jag vill köpa. Kläder och musikprylar och Warhammer (!) är det som cirkulerar i huvudet. Warhammer är en fasansfullt töntig företeelse som jag höll på med i de tidiga tonåren. Ibland får jag av nostalgiska skäl impulser att köra någon form av revival på nörderiet. Nu senast när mor och far var i London hade de köpt med sig en ganska stor modell åt mig. Jag är lite drygt halvägs igenom den och finner det faktist roande. Trots töntfaktorn. Det tråkiga med det är att jag aldrig haft någon att spela med förutom min syster och min bror. Detta på grund av att alla som sysslar med Warhammer är supertöntigast i världen. Alla utom jag förstoss. Och hänga med töntar vill man ju inte. Chansen finns att de säger något töntigt och att pinsam stämning uppstår.

Kläder kan jag inte köpa för utbudet i Eskilstuna är ganska knapert. Carlings får in något bra ibland. Ego känns både för stekigt och för dyrt. H&Ms tyger känns inge trevliga. Det är länge sedan JC intresserade mig.

Man skulle kunna gå förbi musikaffären, men det finns ingen pryl som jag i nuläget har behov utav.

Det här lämnar mig inga andra val än att smyga in på leksaksaffären där Warhammer säljs och kvickt sno åt mig något, betala och sedan gå. Naturligtvis har jag med plastkasse från valfri cool butik och gömmer leksakspåsen i. Man vill ju inte bli påkommen som supertöntarnas supertönt!


Kvinnornas Dåliga Framförhållning

Fick en snilleblixt. Det här skall det bloggas om. Nu är allt borta.

Idag funderade jag på hur länge det kommer dröja innan extremistfeminister vill avskaffa benämningarna Han och Hon och bara kalla det människan. Förmodligen efter att alla namn blivit könsneutrala. Hej villt skall små flickor döpas till Leif och Gösta och pojkar få fina dubbelnamn så som Inga-Lill och Britt-Marie. Eller varför inte gå crazy bananas och blanda! Bert-Anna eller Lena-Conny.

OBS! Bara för att jag gör satir på överdriven feminism så betyder inte det att jag inte är för feminism på rimlig nivå. För att dra en parallel; jag är för fri religion och har inget emot islam. Så länge man inte dödar i dess namn.

Dock måste jag erkänna att lite synd är det om kvinnorna. På den tiden endast män red var en häst ett täcken på flärd. Nu när ridning anses vara en kvinnlig företeelse är det hux flux inte speciellt hög status att glida omkring i ett par fula ridbyxor och lukta skit. Detta är något som går att se i nästan alla sammanhang. Kvinnor har haft det enorma oflaxet att så fort de gör någonting är det helt plötsligt inte lika ballt som när som när män gjorde det. Kanske är det en ren slump av vilken vi kan tyda att kvinnor per definition är ganska kassa på att förutse vart framtidens jobb finns eller så har det bara att göra med den imbördes beundran vi män avlat fram.

Stay Tuned for more crap.

Världens Skäggigaste Man

Fortfarande dåliga knän.

Men idag skall vi tala om skägg. Jag är skäggig. Inte just nu, men jag är en skäggig person. Jag har mycket skägg. Tjockt, mörkt, tätt, grovt skägg. Det täcker hela nedre halvan av mitt ansikte och en bit av halsen. Skägget har dessutom spridit sig till mina ben, mina armar, min mage, mitt bröst, min stjärt och till viss del även min rygg. Här finns det ett botemedel; heltäckande kläder. Då syns det inte. Men då det tydligen är extremt stötande med folk som täcker sina ansikten i Sverige så kan jag inte skyla ansiktet utan att riskera att den liberale (!) Jan Björklund sätter i halsen.
Jag har nu också sett att det är många som önskar sig skägg. Små spinkiga Indiekillar med babystjärtansikten önskar sig skägg. Det finns tydligen inget på jorden de önskar sig mer än att se ut som Beatles gjorde under deras hälsomässigt tveksamma perioder. Eran önskan är min förbannelse. Allt jag önskar mig är en slank, hårfri fysisk uppenbarelse. Istället har jag av någon anledning enorma lårmuskler och ser ut som en svart ryamatta. Nu i Maj mustaschkampar andra genom att med kraft ändå från tårna pressa ut nåra ynkliga strån mellan läppen och näsan. Jag kämpar mot mustaschen. Rakar mig en gång i kvarten. Straxt därpå är den där igen, hånar mig, skrattar åt mig. Du är för skäggig för att spela popmusik säger den. Sanna mina ord, skägget kommer bli min död.

För övrigt skrevs hela det här inlägget på toaletten.

Förstöra ben, förstörda öron

Har ont i mina knän. Som bekant har jag börjat springa igen. Som bekant har jag nyligen ökat min standarddistans. Som bekant har jag ännu mer nyligen börjat springa min standarddistans oftare. Vad är då standarddistansen och hur ofta springer jag den? Svar: 12 kilometer tre gånger i veckan. Mina knän har börjat göra ont när jag går, springer, sitter, ligger, bajsar och lyssnar på musik. Det här handlade egentligen bara om att jag lite omoget ville skryta med att jag springer lång och ofta! På något trixigt vis skulle det ändå bara leda vidare till att jag har varit på konsert. Och nej, inget popigt popband eller synthigt synthband utan musikskolans blås och piano-elver i kjula kyrka! Stundtals var det smärtsamt att se den ena ungen efter den andra riva av inte allt för ovanliga låtar som Love Me Tender, Blinka Lilla Stjärna och The Rose. Trots vissa tveksamheter gällande tonsäkerhet sitter det ändå minst en familj per unge i kyrkan och skrockar av glädje när någon gammal svensk folksång tolkas in i absurdum eller får något religöst i blicken när någon stapplandes tar sig igenom någon urvattnad pianoballad. Men jag antar att musik i alla former bör uppmuntras. Två, eller tre av solisterna var faktiskt hyffsat duktiga. Min lillasyster inkluderat. Roligast var dock att alla pojkar, förmodligen under pistolhot, blivit påtvingade smala svarta byxor uppdragna till naveln med tajt tilltaget skärp och instoppade vita skjortor/vita långärmade tröjor. Ställer mig skeptisk till att någon av dem högaktade sina föräldrar för detta.

Olyckan

Igår vrålstädade jag mitt rum. Ställde allt på rätt plats, dammade av alla hyllor, damsög golvet - bakom alla hyllor också - och moppade golvet. Bar dessutom ut min två mattor. Skakade, piskade, skakade igen, hängde på vädring, skakade av igen, kammade ryamattan med händerna efter hårstrån. Jag vattnade alla blommor och bar all disk till diskmaskinen. När jag var färdig var jag ganska nöjd med resultatet. Johan och Maria kom över och vi snackade bajs, kollade på tecknade Turtles från sena 80-talet. Därefter kollade vi på ett avsnitt Mighty Max för att jämföra kvaliteten. Jag tycker nog ändå att Mighty Max är bättre. För att toppa kvällen med nostalgi / barnsligheter plockade vi fram en låda där jag har fragment av mina gamla samlingar av Pokémon-spelkort och Gogos. När jag är i färd med att tala om att gogosen jag just fiskat upp såg ut som en karaktär ur Dragon Ball skriker Maja. Precis vid vår fötter har det krypit fram en sån där enorm spindel som orsakar hjärtsvikt hos undertecknat. Jag handlade kvickt och släppte lådan över den. Jag misstänkte att odjuret överlevt min attack och satt Johan och Maja på vaktpost medans jag sprang iväg för att hämta en gammal dagstidning. Johan lyfte sedan på lådan och straxt därpå var odjurets liv till enda. Detta förstörde min nöjdhet och jag sov oroligt hela natten.

Imorse när jag hade bråttom till jobbet och skulle packa det sista - bland annat en öl som jag skulle ha till min Chef Judys fest nu ikväll - råkade just den ölen glida ur min tygväska rakt ner i golvet. Mattorna måst nu på kemtvätt och jag fick damsuga och torka-om hela golvet innan jag åkte. Två handdukar fick dessutom sätta livet till. Sen kom jag 15 min försent till jobbet. tack Gud.

Feminister och Monki

Märkligt! Ingen, noll personer, har kommenterat gårdagens inlägg. Det brukar kanske inte vara full rullians i mina kommentatorsfält men igår var jag ändå lite orolig att de arga feministerna skulle vara där och om möjligt skicka mjältbrand via mail. Förmodligen hade de fullt upp med att spackla upp plakat mot Svenska Hollywoodfruar där en av fruarna igår utalade sig om att hennes man inte damsög för att det skulle se konstigt ut ifall en man skulle tillämpa en så kvinnlig handling. Men skulle göra manliga grejer och kvinnor kvinnliga.
Inget ont om feminister med detta, jag är själv feminist. I den mening att jag tycker att män och kvinnor skall ha samma lön för samma arbete och skall behandlas likvärdiga i alla lägen. Inte i den andra feministiska meningen där män bör utrotas och alla barn uppfostrast av två mödrar och att världen är en vidrig plats för att GB-gubben är en man, Här-Går-Man-Gubben är också man och den övervägande delen brandmän är, just det, Män. Jag har lite för hög självbevarelsedrift för att vilja utrota män.

Igår jobbade jag på Monki hela dagen. Det är ett bra jobb. Mina arbetskamrater är bara tjejer och mina kunder är bara tjejer. Min chef är också tjej. Känner att jag därmed visat prov på min feministiska ådra.  Adjö

Nakna Tjejer och Druv-Doktorer

Det är väldigt mycket naket i vår. Eller nakna kvinnor. Tror aldrig kvinnokroppen exponerats i reklam som den gör just nu. De flesta reklamskyltar på stan visar tjejer i bikini och på tv är det minst tre reklamfilmer vars fokus ligger på vältränade avklädda kvinnokroppar. Inte mig emot. I antikens Grekland gjorde man likadant med manskroppen. En del anser att det bara objektifiserar kvinnokroppen. Jag ser det mer som en hyllning till den. Silikontjejer i Slitz är kanske objektifisering, men jag tror inte man kan skylla det på män utan snarare på de kvinnor som gillar att göra sig själva till objekt för att män skall gilla dem. Sen att det finns män som utnyttjar detta faktum att vissa tjejer inte riktigt kan bete sig drägligt gör ju att ansvaret ligger både på män och kvinnor i detta fall.

För övrigt har jag klurat på en tv-serie. Den skall heta Grapes Anathomy och handla om druvor som jobbar på ett sjukhus. Egentligen är dom läkare men serien går mest ut på att dom ligger runt med varandra och praktiserar inavel till absurdum. När en patient sedan dör spelar man lite fusksentimental musik av någon kass amerikansk singer/songwrighter och gör kamerasvepningar med pålagt moralprat. Kontentan är att det egentligen inte är sund om den döde eller dennes familj utan mest synd är det om läkaren och det faktum att denne kommer få leve med ännu en död på sitt samvete. Men i nästa avsnitt är det glömt för då har läkarens gamla livskamrat leget med en annan läkare i det sterila blodpåseförvaringsrummet.


Har psoriasis i hårbotten

Problemet med min blogg är att den bygger till 2000% på lösa spekulationer helt utan grundläggande research. Därför blir det inte så mycket filosofi som enskilda teser, eller bara allmänt flams och trams. Egentligen finns det ju inget syfte med bloggen alls. En del praktarslen blir svinrika på det. Blondin-Bella till exempel. Hon är ju som bekant moderat och tycker att det skall löna sig att jobba. Själv har hon slitit hårt med att beskriva vilka kanelbullar hon äter på dyra fik, hur mycket taxi hon åker och att man skall göra sig av med vänner som inte kan ta en framåt i livet. Måste vara jobbigt. Det är också synd om henne som blivit lite halvkänd. Man får inte längre vara ifred på gatan. Däremot får man gå på spännande galapremiärer av filmer som Spy Kids 4, Lilla Jönssonligan - Sickan får en plan och Miley Cyrus nya gripande film om en annan överklassunge som möter sitt livs kris när hon i sjutton års ålder för första gången inte får exakt allt hon pekar på utan måste nu lära sig att kämpa lite för det. I slutet av filmen får hon givetvis det ändå.

Nu blev det onödigt mycket text för att jag skulle komma fram till något litet utlägg om något jag tänkt på. Så mycket text att jag glömde bort vad jag skulle skriva egentligen. Synd. Nu skall jag gå och kräkas lite i munnen.

En, för dig, helt ointressant helg

Har haft en bra helg. En överdos popmusik i goda vänners sällskap. Nu skiner äntligen solen igen. Våran skiva har fått bra bemötande. Jag är nöjd.

Har för övrigt varit ganska vuxen i helgen. Städat upp i huset efter mig, fixat med mat, vattnat blommor och så vidare. Har dock inte kört någon tvättmaskin. Men hur skulle det ha gått till? Jag har spelat så mycket popmusik att jag bara hunnit äta snabbmat och åka bil och packa stärkare typ.

Ett vansinnigt ointressant inlägg för övrigt.

Meningslöshet

Känslan av att jag idag borde kunne skapa ett bra inlägg har infunnit sig hela morgonen. Jag var och sprang Milen. Därefter åt jag bara ris och sallad. Nu måste jag åka på lite ärenden i stan. Vill egentligen bara förvarna känsliga läsare att ikväll gör jag kanske ett riktigt inlägg och då kommer det vara bra! Tror jag.

Här tänkte jag infoga ett dilemma med två lösningar där inget var att föredra och låta läsarna välja mellan pest och kolera i ett försök att tvinga er till att kommentera. Kommer dock inte på något bra dilemma. Kunde har varit något i stil med "gifter du dig hellre med en tjej som bara vill ha sex än ligger med en tjej som bara vill gifta sig". Men den var ganska dålig.


RSS 2.0