24 Maj 2008

Förut brukade jag alltid skriva att min dator lät så jävla mycket.
Den nya låter ingenting, därför tänkte jag att det är synd att den inte uppmärksammas fast den är duktig. Typ som skötsamma barn i skolan. Därför:
Min dator är så tyst att när jag sätter på den undrar jag om sladden är ur för man hör ingen skillnad.

Föresten ska jag klippa mig, posta förslag på frisyr i eran blogg, skick en kommentar i min med länk till eran blogg. WOW, jag får frisyrideer och ni får reklam för eran blogg i min. Just för att min är så populär. Enligt statistik läser Tre personer min blogg. Jag fick nämligen två Svars-Sms häromdagen (läs min blogg häromdagen), plus att Anna skrev att hon inte orkade Sms'a. Alltså tre. Sen läser mamma, maria och Jonas också. Alltså är min undersökning bara 50%ig. Nu har jag fört statistik på det med.

20 Maj 2008

I hälgen spelade Svart i Hässleholm igen. Det börjar växa fram en kärlek mellan oss och den staden. Vårflirten 2008 fick bli en hel ort. Efter spelning rände vi runt på Hässles gator, höga på ruset av spelningen likväl som Grännas Polkagrisar. Jag har ganska länget längtat efter det där livet dom beskrivs så bra i Broder Daniels låtar //We ran trough Streets a Nights// och nu fick jag det. Hässleholm kändes precis som Ärla gjorde då man var fjorton år och var ute för första gången och såg sina kompisar tjuvröka och bli låtsasfulla på Öl. Jag tjuvrökte aldrig och drack aldrig heller. Jag var mest glad att jag fick vara med. Daniel drack aldrig han heller. Vi träffades välldigt mycket på den tiden. Jag ville minnas att vi hade lekt välldigt mycket ett par år innan också, när vi var sådär en 11-13 år. Daniel förnekar det.
Jag minns den tiden som en ständig sommar. Vi spelade Pokemonkort och cyklade hela dagarna, åt nästan alltid Pizza i Ärlas egna Pizzeria. Ibland spelade vi fotboll på skoltaket. Emil Andersson var med då han också. Vi gick på Discoteken i Ärla Skolad gympasal och ställde upp i luftgitarrstävlingar och hade en klubb som hette "Team Extreme". Vårat klubbmärke var en Pokemonboll fast trekantig. En gång skar Daniel in det i armen men en lite kniv. Jävlar vad jag gled ifrån ämnet nu.

Sist vi spelade i Hässle frågade en flicka efter de Gulrandia tröjorna.

15 Maaj 2008

Idag är en såndärn dag då man inte vill göra någonting.
En såndärn dag Emmaboda inte kommer boka svart.
En såndärn dag då solen inte tänker titta fram.
En såndärn dag man inte har några pengar kvar.
En såndärn dag man måste extrarepa inför spelning.
En såndärn dag då man är missnöjd med alla låtar man någonsin skrivit.
En såndärn dag då man har lite ont i halsen.
En såndärn dag man låter Mtv skvala från vardagsrummet.
En såndärn dag man känner sig fet.
En såndärn dag man inte äns orkar skriva musik.
För en sånhär dag, finns det inget att skriva om.

14 Maj 2008

Den stora morgonpigga Snällheten´

Imorse hade jag sovmorgon och skulle ta tio-över-tio-bussen.  Eftersom vi kunde sova så länge kom Maria hit över natten och jag bjöd på filmen Brain Dead och lite nördigt prat om de nya modellerna till mitt gamla Warhammerlag. När Marias måttliga förtjusning övergått till bara ren jävla trötthet satte vi klockorna på ringning till 08.00 så vi skulle hinna med dusch och frukost framför Tv'n.
Klockan, GUD vet när, knackar det på min dörr. Jag tror det var mamma, men att döma av hennes brutala illvilja att rent av förstöra livet för mig denna morgon skulle många som inte visste bättre tippa på självaste Lucifer. Hon frågade vart jag lagt bilnycklarna. Jag grymtade fram att dom förmodligen låg i väskan. I väskan låg även tamburiren. Jag tror hon var extra noga med att skramla och slå på den medans hon letade, allt till jämnt upprepade förtvivlade stön och frust. Till slut utbrast hon att dom inte alls låg där, och i ärlighetens namn var jag för trött för att tänka vart dom då kunde vara, så jag vände mig bara om i sängen. Mamma sa att då fick hon väl ta Volvon då. Jag tror hon ville ge mig dåligt samvete, för den är dyrare att köra och farligare för Miljön.
Men som om inte eländet var slut där. Till råga på allt tar Eric, och det är sällsynt, en Dusch i rummet brevid. Och på det konstanta brummandet från allt rinnande vatten börjar mitt Moster till lillasyter spela Flöjt. Leadmelodin till Titanic. Om och om igen... Efter ett tag gav jag upp och väckte Maria.
Vid frukosten blev jag hånad av flinförpackningen. Över hela paketet löpte en slogan "en bra start, på en bra dag". Jag ville elda upp hela huset. Sedan gick jag ner och packade min väska. Överst i väskan låg bilnycklarna...

Extra Viktig Grej!

När jag stod och borstade tänderna kom jag och tänka på ett av mina föräldrars favorituttryck. Det handlar alltså om ett grovt missbruk av det Svenska Språket och är oftast riktat mot mig eller mina syskon. Saken gäller utrycket "´Här ser ju ut som om en bomb smällt".

Alltså, mamma och pappa, när jag rakat mig och lämnat spår efter mig i handfatet, när jag har struntat i att plocka undan frukosten och lämnat tallriken på diskbänken, när jag har duschat utan att tvätta golver eller när jag lämnat mina kläder på golvet ser det alltså ut såhär:
image5

Förlåt.

13 Maj 2008

Det våras för Skåne igen. Någon på myspace lovade för att dom skulle komma tvåhundra personer. Vilket betyder typ tjugio, men det är inte fy skam heller. Jag ska iallfall få tillbaka mitt stativ som står hemma hos hela Svarts egna Smålands-Skånska Anna.

Idag har jag, än så länge, inte kommit på något fruktansvärt viktigt att förmedla i bloggen. Kanske just för att jag är lite missnöjd med den. När Martin Elisson inte bloggat på ett tag får han Sms från sin chef med texten "blogga din jävel". Det får inte jag, kanske just för att jag inte har någon chef. Därför kan du dra iväg ett sms till 076 - 280 45 51 med texten "blogga din jävel". Elias la till mig som vän påbilddagboken med motiveringen "mest för att du typ är popstjärna". Att dömma av det kan du ju sedan skryta med att du sms'at någon som "typ är popstjärna". Uppge gärna namn också så sparar jag numret.

För övrigt är jag missnöjd med att man inte vet hur många som läser bloggen, antar att dimper det ner några sms så får jag lite bättre koll. Och sen är jag grymt besviken på designen, om nåbon vet någon hemsida som hjälper en att göra en egen bättre design, posta vänligen länk i kommentarena.

Och till sist, ett budskap:
"TIll alla unga läsare. Man behöver inte ha dyra så kallade märkeskläder. Man behöver inte ha en jacka med en Gås på eller en Keps med en Krockodil på. Det går lika bra att sy sina egna kläder eller låna av en äldre släkting."

Hejdå


12 Maj 2008

Jag är ingen speciellt religös människa, men en del dumma saker har jag trott på. Jag har själv aldrig sett sakerna som dumma, utan tagit dem på fullaste allvar och nästan haft ett hopp om att de skulle slå in. Nu har jag kommit till insikt  och väljer att tala ut.

1. Cirkusartisten
Som liten pojke var jag noga med att leka på framgården då möjligheten fanns att en cirkusdirektör skulle traska förbi och, precis som i fallet Ferdinand, utbrista "Honom skall vi ha". Vad jag nu egentligen skulle på en cirkus att göra. Jag tror det var kullerbyttor eller våghalsigt gungade på den hemmabyggda gungan.

2. Bil-Idolen
Jag var också bergfast säker på att jag var en grym sångtalang. Därför gapade jag med för fulla muggar i baksätet av bilen till låtarna som spelades. Oftast Backstreet Boys eller liknande. Min förhoppning var att mamma och pappa skulle se varandra i ögonen och säga att "han är ju bra" och sedan se till att jag fick skivkontrakt. Till min stora besvikelse bad de mig oftast att vara lite tystare.

3. H&M
Nu kan man ju tycka att jag borde vuxit ifrån sånna där fantasier. Men troligtvis kommer jag aldrig växa upp på riktigt. Jag har nämligen granskat hur personalen i olka klädaffärer viker kläderna och gör följdaktligen på samma vis när jag lägger tillbaka kläder jag provat. Sedan senglar jag lite åt närmsta biträde och skulle det vara så illa att dom faktiskt tittar åt en gör jag det lite extra noga. Möjligheten att dom kommer fram och säger  "Åh, vad bra du viker. Vill du få jobb här?". finns väl? Eller?

11 Maj 2008

Fest & Skäll

I fredags, tror jag det var, (gud, jag har så dålig tidsuppfattning) så var jag på en fest. Eller ja, det hette ju fest. Just det är ordet är svårdefinierat. Därför ser jag det mer som en trevlig sammankomst. Man skulle kunna säga att alla fester är just "sammankomster". Dock både såväl mer eller mindre ambitiösa som mer eller mindre trevliga/lyckade.
Sammankomsten i fredags hamnar ganska långt ner på skalan för ambitiösa fester och någonstans i mitten på trevlighetsskalan. Dock hade festen föregåtts av ihärdiga rykten om att det skulle bli morden tids största brakkalas och att "typ hela Eskil skulle vara där". Jag vill ju absoluta inte vara bitter, för de flesta av mina vänner var ju där, men att kalla i runda slängar 10 pers från Es3c och till antalet ett fåtal färre från 3d plus en handfull mediatjejer och sen Elias och Sean för "nästan hela Eskil" är faktiskt att ta i lite. Visserligen dök Linnea, Ida och Liv upp sedan, fast Liv går inte äns på Eskil. Däremot var nästan hela skogstorpsskolans Ärla-8-9-klass där. Det kanske hade skett ett missförstånd.
Annars så var det ju trevligt. Jimmy slog sönder mina gula solglasögon när han försökte våldskyssa mig och sen grävde Edvard ned dem i Sanden. Sedan talade Claes om för mig att Svart, och i synnerlighet jag, var apkassa. Mest för att Carl, som lever i drömen låter som En vän med en bil. Med hänsyn till att en av låtarna Claes skrev till Satana lät precis som en Mando Diao-låt och att nästan alla hans andra låter som The Strookes gjorde jag en "Pingstis" och vände andra kinden till.
Resten av kvällen kändes det som att alla tjejerna där satt och viskade skit om mig och flörtade med Claes. Alla utom Liv, hon kom att sa att hon och hennes vänner gillade oss. Jag tror jag har en likgiltig inställning till bandet Svart.


RSS 2.0