Carl Carlsson

Vinterkräksjukan slog till. Två dagar efter att jag sagt till min vän Martin att i år får jag inte få den eftersom jag ej längre bor hemma och inte har en mamma och pappa till hands som kan ta hand om mig. Antar att det är straffet för att jag började kaxa mig med mitt världsmästaraktiga immunförsvar. Ödet dock var dock hyfsat snäll mot mig den här gången kan jag säga utan att gå in på allt för många detaljer. Mer som ett varnande pekfinger än ett straff.