Carl Carlsson

När jag var barn - och till viss del även idag - snöade jag in på saker. Mamma brukade kalla mig fanatisk. Kom jag på att jag gillade något så var det bara det som gällde och det genomsyrade allt i vardagen. Eftersom min mor menade på att detta var ett dåligt karaktärsdrag hos mig antog jag mer eller mindre att jag dum i huvudet, eller i alla fall sämre än andra barn som INTE snöade in på saker utan brydde sig lagom mycket om allt. Såhär i vuxnare ålder har jag funderat över huruvida detta eventuellt har att göra med den bokstavskombination jag alltmer misstänker att jag besitter. Men så slog det mig nyligen att om man drar en röd tråd genom allt jag intresserade mig för märker man snart att det endast handlade om saker som just vid tillfället var mycket populära bland de flesta barnen. Pogs, GooGoos, Pockémon, Backstreet Boys och Dinosaurier bland annat. Jag försökte alltså vara nere med det senaste och ha den största samlingen tills dess att alla började intressera sig för det och då släppte jag det och gick vidare till nästa grej. Man skulle kunna kalla det att jag var en prepubertal hipster. Jag antar att stänk av det där sitter i än idag men jag väljer att kalla det för Neofili för det ordet har inte lika negativ klang som hipster, även om det betyder i stort sett samma sak. Vill även påpeka att jag i skrivandets stund lyssnar på Öppna Din Dörr av Tommy Nilsson och kommer på mig själv med att tänka att det här är ju riktigt bra. Känns ju faktiskt fruktansvärt ohippt.